Igår när vi lämnade Norberg och styrde upp mot Sälen för att komma undan storstadsbruset några dagar. Jag har ingen direkt ledighet i sommar och detta är den lilla luckan som finns. Fjällen är inbäddat i lugn även om det är ganska många som bor i stugbyn som vi bor i. Vädret är magiskt perfekt och det kryper i benen och jag längtar ut på fjället. Det kröp dock inte i dem i morse när vi rullade lite, ingen kräm kvar sedan igår.

Så jag valde att lyssna på kroppen och gav den ett extremt lätt pass och har sedan lagt benen i högläge.

Rambo är en storstadshund som gillar att vara hemma i lägenheten i Stockholm. Han gillar dock att han kan sola här. Han är nog lite katt också.

Fjällen är magsikt på sommaren. Lugnt och ödsligt. Sobert och dramatiskt. Vackert så det gör ont.

Det är när det blir tyst runt omkring man ser det vackra. Liksom som när storstadsbruset klingar ut och man bäddas in viskningar från naturen.

J hittade fjällbagaren och hoppade av glädje. Bagerskan hade till och med glutenfria frallor som smakade helt ok, så tummen upp.

J. Mannen i mitt liv.

Blåbär och en fluga. En fluga och ett blåbär.

Förmodar att detta blir backintervallerna i övermorgon.