Det kräks lite över allt i olika kanaler – från några olika håll och från några som hörs ganska mycket och stort i sammanhanget. Jag tänkte inte lägga mig i eller uttala mig men känner att jag kanske nog borde göra det ändå. Att jag någonstans har ett ansvar eftersom jag rör mig i samma kanaler.
Inget berör så mycket som hälsa, pekpinnar, högljuddhet och påhopp. Att diskutera en störd uppfattning till mat, sätter ofta en fnurra på tråden i de flesta sammanhang och det skälls då ännu högre. Istället för att backa bandet och se det från ett större perspektiv. Och kanske också våga andas ut och jobba med rosenblad istället för bitsk ironi.
Att inte ha ett avslappnat förhållningssätt till mat är mer vanligt än ovanligt. Vilket i sig är det mest sorgliga i det stora hela. Jag önskar så innerligt att man istället för att basunera ut ironi och förlöjligande över att en benämning eller diagnos på ett ganska vanligt förhållningssätt till mat, kunde se den olyckliga människan bakom varje sådan diagnos.
Det är i sig så sorgligt att vårt samhälle är så färgat och att vår självkänsla är så skör att vi blir trasiga av sådana här vindpustar.
Jag önskar att vi istället kunde stå upp olika som lika och tycka att vi alla är vackra och framför allt hälsosamma så länge hjärtat är på rätt plats och lyckan bor i magen.
Livet handlar inte om utseende och prestation. Det är så mycket större än så.
Word!
Så rakt och enkelt att fler borde kunna komma ihåg det i en tid av virr-varr av förvirrade och förvridna idéer.
Vi är alla våra vackraste jag hela tiden om vi är ärliga mot oss själva.
<3
Jag tycker att du är väldigt inspirerande och hjälper mitt att hitta rätt fokus många gånger. Men. kopplat till detta inlägget så måste jag bara kommentera dina val av foton och hur de, i de fall det är människor på bilderna, endast visar smala starka lyckliga tjejer. Inte mulliga starka lyckliga tjejer. Vi är alla offer för utseendefixering och normen att smal alltid är lycklig och stark, både medvetet och omedvetet. Sen vet jag att du inte lägger upp bilder på nakna magra kroppar så jag menar inte att du följer modevärldens objektifiering. Hoppas du tar detta på rätt sätt, jag menar bara väl och med all respekt.
Fast i slutändan handlar ju faktiskt livet om utseende och prestation ändå även om man kanske önskar att det inte borde vara så…
Tack för att ni lämnar era tankar. <3
Mitt inlägg ovan är ett svar på Coltings inlägg om Ortorexi. Jag ville inte skriva/länka till det eftersom jag inte vill ösa mer vatten på hans kvarn. Inlägget har debatterats lite varstans idag och jag blir ledsen av att vi låter honom göra business på andras olycka.
Carolina jag tar det absolut på rätt sätt – TACK! Jag hoppas att jag i alla fall någonstans visar mer på att hälsa är betydligt mer än utseende, det är iaf min avsikt.
Pernilla – vet du, jag håller inte riktigt med där, men det är härligt att vi är olika.
Jag är så glad och tacksam över att det finns kloka människor som du i den här träningsvärlden som stundvis känns hopplös. Heja dig och alla andra som förstår vad som är viktigt på riktigt. Tack! <3
Tack – det behövdes :)
Jag tycker att du ska “lägga dig i” och “uttala dig” mycket mer! Jag älskar en bra debatt. Dessutom är du ju så klok, så ut med det! Oftare! :)
Suck. Ja Herr Colting har åter igen missat i sin argumentering för saker och ting. Han börjar ju lite fint med att det är viktigt att vi rör på oss och äter bra och att det finns allt för många stackars barn som lider av övervikt osv. DET är naturligtvis inte bra. Att säga att någon är sjuk för att man vill träna och äta bra, någon som har BALANS i det är inte heller bra. Det är där bla. media kommer in och blåser upp allt till sån proportioner….helt plötsligt är alla som tränar mer än 3 pass i veckan och äter lite nyttigt (vad det nu innebär) ortorektiker. DEN grejen blir löjlig. Där kan han ha en poäng…även om han missar att förmedla den lite.
Men man kan undra vilken vetenskaplig grund han vilar på när han säger att Ortorexi är en ickesjukdom som någon har hittat på och att han inte ens nämner den psykiska ohälsa som också blir en fysisk ohälsa och vad det faktiskt kan innebära. Han viftar bara bort det. Och det är jäkligt illa. Sånt blir man ledsen av. Också tråkigt att han blir irriterad när någon inte håller med honom och säger att “han väl har rätt” att uttycka sin mening på SIN blogg ungefär som att ingen då får ha en annan åsikt än han. Inlägget vilar på okunskap, dte kan vi trösta oss med. Han vet inte bättre, de är så jag tolkar det. Löjlig ironiskt inlägg i ett försök att liksom veva bort det han faktiskt har sagt och att det inte var så allvarligt. Det är som att slå någon på käften och tre sekunder senare säga “ah mä förlåt” för att en stund senare göra samma sak igen……och nu ska jag återgå till mitt arbete.
Kunde inte hålla mig från att skriva en novell….sorry. Men jag blir så sjukt irri. Tack för ett fint inlägg och blogg igen. I morgon åker jag ner till Simrishamn för att möta våren…det ska bli gött.
Kram
Linda P
Mycket mycket bra skrivet Jessica! klokt! Som vanligt! <3