Det har gått 2 dygn sedan krocken. 48h. Och lite till. Våra andetag har stannat upp och hängt kvar några gånger. Vi spelar sekunderna precis innan smällen om och om igen. Och jag minns den. Dödsångesten. Jaimes blick och hur det knöt sig i bröstet när jag höll andan.
Tack alla ni som skickat omtanke på alla möjliga vis. Vi hade sådan ofantlig tur. Och jag är tacksam att min kropp är stark. Jag har varit stel och öm men idag har jag kunnat träna. Kroppen är fortfarande lite öm och lite blå här och var, men inget allvarligare än så vad det verkar. Har en konstig utgjutning och hack in i lårmuskeln. Tror jag armbågade mig själv där på någon vänster. Ser märkligt ut.
Och vet ni, imorgon är det bröllop. Fest för det finaste som finns mellan två vänner. Kärleken.
Livet. Vilken grej va.
Jag tänker att det är dags att vi lever det, lite extra. När du är lite elak i tankarna mot dig själv – är det verkligen verkligen nödvändigt? Är det inte bättre att istället vakna, gå till spegeln och säga till dig själv idag lever vi lite extra. Du är så jäkla bra! Mer än bra faktiskt. Unik och speciell. Det finns ju fortfarande bara en som just du.
Hitta de där sakerna som får dina ögon och glittra och håll fast vid dem. Skjut inte upp saker till senare. Det är nu du lever. Just nu.
Vad läskigt det ni var med om och samtidigt så skönt att ni klarade er bra. Livet är hissnande och ger sannerligen perspektiv ibland!
KRAM till dig <3
Ja, livet här & Nu❣ Skönt att ni klarade er så bra. Kram
Usch, skönt att höra att det gick bra för alla inblandade. Stor kram! Och leva livet – det försöker jag göra varje dag!
Styrkekram till dig och tack för vackra och kloka ord!
Så himla värt och viktigt att bli påmind om att ta tillvara på den där morgondagen som vi många gånger tar för given. Livet kan verkligen förändras i ett ögonblick. Ni klarade er med livet i behåll och det är en underbar sak❤??
Är så fantastiskt glad att ni är ok. Ta hand om er ?
Förstår verkligen att man tänker en extra gång när något sånt händer.
Så himla skönt att det gick så bra som det gick, ändå. ❤
Kramar!