Det här med förkoreograferat

I och med att det finns bussiness i att göra på förkoreograferade klasser samt att många arbetsgivare ser fördelen med att säkerställa vad som levereras, svämmar vi nästan över av färdigpaketerade produkter i gruppträningssalen. Jag säger inte att det är fel, det finns extremt många BRA och FANTASTISKA förkorograferade gruppträningskoncept som både utvecklar instruktören och deltagaren, men det finns fallgropar som i allt annat.

Det finns en trend att bli bekväm, både som arbetsgivare och instruktör. Att få allting serverat på silverfat och bli repetitiv i sitt yrke. Och absolut, det ska inte förringas att det tar tid att sätta koreografi och coachning för att få det bra.  Men man kanske inte kan vara eller får vara så objektiv och så kreativ som man skulle kunnat vara. Produkten ska leveras så som det är bestämt och tycker du att du kanske tex vill jobba i en annan rörelsebana än den förutbestämda så har du inte rätt att ändra det, så klart, då skulle hela grejen fallera.  Vilken arbetsgivare betalar idag för den tid du lägger på att lära dig koreografi eller skapa nya klasser? Ingen. Vilket gör att det sistnämnda, som är det mest tidskrävande, får ännu mindre spelrum.

Jag tycker det är extremt viktigt att blanda upp sin reputitoar med något som gör att du måste tänka själv. Att förstå syfte och effekt med rörelsekedjor och upplägg. Något som får dig att tänka om och ifrågasätta samt utveckla din kreativitet att konstruera upplägg som blåser deltagarna i en positiv riktning.

Många hävdar att enbart köra förkoreograferat får dem att kunna lägga mer tid på att planera coachningen, jag tror faktiskt att du kanske lägger lika mycket tid på den om du skapar klasser själv, rätta mig om jag har fel, men annars har du ingen chans att kunna lära ut eller instruera ditt upplägg.

Än en gång, jag tycker det är magisk och härligt med förkoreograferade klasser som är galet bra men tycker det är extremt viktigt att blanda upp vad du instruerar med moment där du måste tänka hela vägen själv – från början till slut, för att kunna bli en sådan bra instruktör som möjligt.

Leta efter den där perfekta vägen framåt, som inte är spikrak utan svänger och skumpar ibland så du har en chans att utvecklas. 

 

 

2 Comments

  1. Nellie 25 oktober, 2013at21:28

    Vad glad jag blir att du tar upp detta. Jag håller helt med dig (som vanligt!). Själv har jag inga förkoreograferade klasser och jag har funderat en hel del på om jag vill ändra på det. Men nej, det vill jag inte, jag vill kunna välja själv (typiskt mig). Den enda anledningen till att jag skulle vilja det är att jag hade “blivit tvungen” att utmana mig själv eftersom jag inte själv kan styra passet och det hade garanterat funnits övningar som jag inte skulle känna mig helt bekväm med, till en början. Ibland har jag dock känt att det bara blir fler och fler LesMills-klasser på gymmen så snart finns det kanske inte plats för annat?!? Fast så långt tror (och hoppas) jag inte att det går. Jag gillar ju att vara kreativ. Trevlig helg! Kram

  2. Frida Matsdotter 31 oktober, 2013at14:11

    Jag skulle inte känns mig bekväm i att leda ett förkoreograferat pass. För det första är det så fantastiskt kul att bygga sina pass själv, för det andra vill jag verkligen få det på mitt vis och sätta min prägel på det. Det kanske tar lite väl lång tid ibland, men det finns inget bättre än att få köra ett pass som man byggd själv och är stolt över. Man vill förmedla så mycke mer då på nått vis..

Leave A Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *