Det här med gluten

 

Jag får ganska ofta frågor om min glutenintolerans eller känslighet. Eller vad tusan man nu ska kalla det. Framför allt hur jag liksom fått till det i vardagen.

Jag har så länge jag kan minnas haft ont i magen. Eller ofta problem. Knip. Fosterställning. Men accepterat det. Vilket egentligen är ganska lustigt.

När jag fick mitt besked för drygt 1 och ett halvt år sedan, grät jag floder och var ett tag extremt uppgiven. Jag älskar bröd och pasta och oavsett att det kommer bättre o bättre ersättningsprodukter utan gluten, blir det aldrig samma sak. Oftast är bröden inte alls goda någonstans. Dessutom tycker jag att det är jobbigt att liksom alltid be om mat utan gluten, laktos och äggvita. Jag känner mig till besvär liksom.

Att vara intolerant innebär att tunntarmens slemhinna skadas av gluten och skapar inflammationer i tarmen och förändrar tarmluddets struktur vilket i sin tur gör att inte alla näringsämnen kan tas upp. När man utesluter gluten ur sin kost ger man tarmen chans att läka och återhämta sig. För en vuxen kan det ta upp emot ett år. Bara en liten mängd gluten skadar tarmen och sätter i gång hela processen igen med en inflammerad tarm.

Så vad äter jag nu? Massor av ris, havregryn och rotfrukter är min stora källa till kolhydrater. Eller ja, kolhydrater finns ju faktiskt i så mycket. Problemet är inte att laga maten hemma. Hemma är det lätt att få i sig bra och god mat. Problemet är snarare att äta ute och bli mätt eller lyckas få något som är helt utan något av det jag är känslig emot. Två gånger av tre blir det alltid fel när jag beställer något och ganska ofta får jag nöja mig med några salladsblad och lite protein och lämnar stället lika hungrig som jag kom.  De flesta gångerna får jag blunda för att det är laktos med i bilden och sedan skynda hem med en ballongmage. 

Har du precis fått beskedet? Jag vet hur det känns och jag har också och gör det fortfarande i bland, känt mig uppgiven. Men, det finns härliga produkter som hjälper brödbak hemma på traven och det går. Sedan får man ofta andas några gånger pga dåligt insatt restaurangpersonal som serverar matvete och propsar på att det är glutenfritt. Jag skulle önska att de hade mer koll.

Jag försöker dela med mig av mina recept så mycket jag kan (det är nog dags att jag djupdyker i köket och får upp lite fler) – botanisera där! Och du – skriv till mig, kommentera så ska jag peppa dig vidare.

Du kommer till att bli gladare med en glad mage och tarm. Så påminn dig själv där, när du inte kan ta det där fantastiska surdegsbrödet, att du faktiskt kommer må bättre utan och få en mer samarbetsvillig och lycklig kropp.  Och ibland är det också ok att vara förbannad och arg över det, bara du blir glad igen senare och trollar fram något magiskt gott som du kan äta  och  som gör dina smaklökar på gott humör.

 

9 Comments

  1. Rebecca 6 januari, 2014at08:41

    Klokt skrivet, som vanligt. Det är tufft att ge upp de där surdegsmackorna men verkligen såå värt det. Hela livet påverkas ju negativt av en ledsen mage.
    Förutom Friends of Adam, som jag vet att du nämnt tidigare, så finns det ytterligare ett märke med glutenfritt som jag tycker gör helt ok bröd. Provena (tidigare Carlshamn) har tre sorters portionsbröd som finns i frysdisken http://www.provena.fi/se/produkter/ Egentligen ingen ingrediensförteckning att hurra över men ibland så är det praktiskt med köpebröd. Och de är förvånansvärt goda att tina-dela-rosta och toppa med sånt man tycker om. Eller ta med sig när man ska ut och picknicka/matsäcka.

  2. EmmaS 6 januari, 2014at09:10

    Jag tror att jag förstår. Själv är jag känslig mot mjölkprodukter. Det är inte så att jag dör, men mitt liv blir så mycket bättre utan mjölkprodukter att det är helt obeskrivligt. Det var faktiskt nästan en religiös upplevelse den dag jag upptäckte hur bra en kunde må!

    MEN, precis som du, har jag erfarenheten av att det inte alltid är så lätt utanför hemmet. Senast igår var det en kompis som spydigt uttalade sig att han bestämt sig för att inte längre bjuda sådana som jag (& du) på middag, eftersom han inte orkade anpassa sig. Jag sa att det var helt OK och att han var välkommen hem till mig istället. Men då fortsatte han med att han inte visste om han ens orkade umgås med människor som ville att hela världen skulle anpassa sig efter dem. Och tyvärr tycker jag att jag möter den här attityden med jämna mellanrum.

    Ha en fin trettondag!

  3. Jenny 6 januari, 2014at09:46

    Jag håller helt med dig om restaurangbesök, ofta känns det som att man får “välja” mellan gluten eller laktos. Jag har alltid med mig laktastabletter och brukar då hellre välja ett alternativ med laktos för att ändå få äta något gott och bli mätt, och så länge jag tar tabletterna får jag inte ont i magen. Kan vara ett tips om du inte tänkt på det!

  4. sara den rara 6 januari, 2014at12:33

    Så väl jag känner igen mig , har ochså alltid haft mer eller mindre ont i magen men på ngt konstigt sätt så har jag accepterat det ? hur konstigt som helst !

    Insåg för ett par år sedan att jag fick skäpa upp mig och inse att en ond mage gör ingen glad !
    Känner inte igen mig angående kompisar och och att jag är speciellt besvärlig , har alltid fått bra bemötande .

    Det största problemet för mig är att hitta fil som jag gillar är närproducerad laktosfri och ekologisk och samt att jag inte behöver åka över hela umeå och hitta det . jag vet värdsliga problem men mina problem och är det inte värre än så ? helt ok för mig

  5. Sofia 6 januari, 2014at12:50

    Sju och ett halvt år efter diagnos känner jag fortfarande igen allt du skriver. Första gången jag gick igenom bageriavdelningen i fina mataffären började jag grina och kände mig ensammast i världen. Jag önskar att det hade funnits sådan pepp att få då! Och även om jag inte älskar min diagnos så är jag ju ändå glad för den idag. Tack för din ärlighet om alla känslor det väcker.

  6. Mia 6 januari, 2014at13:20

    Så jäkla bra skrivet! För det är så man känner sig… Jag har allergi mot vete,soja,nötter och mandel och den kombon är inte den lättaste att få ihop. Jag får det att fungera ganska bra,men problemet är när man ska äta ute. Jag har i alla fall lärt mig att det är värt att undvikas så försöker att stå på mig så mycket jag kan även om man känner sig besvärlig.

  7. Anna-Maria 6 januari, 2014at13:25

    TACK!

  8. piggelinda 6 januari, 2014at20:16

    Jag vill gärna få lite bra “mat att ta med” tips. Typ till The Nike Blast. Då jag gissar att det inte kommer att finnas nån mat jag kan äta där. Alltså bra mellan passen mat som såklart är både gluten och laktosfritt :)

  9. Carolin 25 mars, 2014at14:58

    Hej Jessica!
    Kanske en konstig fråga, men jag undrar hur du fick veta att du inte tål gluten. Är det celiaki du har eller allergi mot de olika sädesslagen?
    Jag misstänker mer och mer att jag inte tål gluten :(

Leave A Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *