Jag satt och kikade på Biggest Loser igår kväll. Först den svenska versionen och sedan den amerikanska och jag är så tudelad på vad jag känner och tycker.
Jag tycker det är hemskt att vi gör businiess på andras olycka samtidigt så kanske det också just är det tillfället där deras liv verkligen vänder till en mer hälsosam livsstil. Och förhoppningsvis så motiverar de andra att fylla deras liv med fler val som gör dem lyckliga och ökar deras livslängd.
Och så klart det är en tävling, annars hade det varit svårt att göra tv – eller? Skulle vi inte istället bara kunna ha få följt alla under och att alla stannade kvar med hjälp och coaching. Utan att man röstade hem någon. Skulle vi inte också kunna låta deltagarna ha en mer hälsosam viktnedgång som kontrolleras och justeras för att passa dem under en längre period, kanske under 1 år? Att gå ner 18 kg på en vecka är helt fantastiskt men kanske också ganska galet.
Jag tycker det är bra men jag tycker lika mycket att det är obra. Jag undrar hur många deltagare genom åren som 3 år senare är hälsosamma och bibehållit sin viktnedgång.
Jag tycker kanske att man istället för att träna så att man kräks och när man väl kommer ut ur huset är så trött på det, istället borde smyga igång med kärlek till kroppen och sådant som ger dem mersmak och en förälskelse till ett långvarigt och hälsosamt liv.
Jag vet inte. Vad tycker du?
Jag gillar verkligen inte Biggest Loser, visst de hjälper förhoppningsvis några deltagare med en livsstilsförändring men skulle aldrig i livet stödja programmet med att kolla på det. Måste finnas andra sätt för dem att gå ner i vikt än genom underhållningstv.
Kul at du tar upp detta – hade ett långt samtal om just programmet med en kollega. Vi båda förundras över hetsen att minska i vikt på snabbast möjliga sätt. Att inte se till skaderisken – för jag menar, hur stor belastning har inte dessa stora kroppar haft under sååå lång tid och pang bom så ska det tränar halva dygnet medan matintaget kontrolleras. Visst, det blir ingen bra tv om vi ska följa dem under en lång tid – förstå vad det skulle kosta för produktionen, men vad är en människokropp värd? jag har fastnat framför nåt liknande program fr utlandet tidigare där man fått följa gravt överviktiga under en längre period, man får se deras framgångar men även motgångar som så många ggr man inte mer än läser om efter att BL säsongen är slut. Det skapar en bättre bild av hur det ser ut i verkligheten. BL är overkligt – ett första steg – hållbarheten måste deltagarna ju skapa själva efter programmet och hur många lyckas egentligen med det?
Håller med, det är ju det långsiktiga som är intressant.
Ett program som jag gillade var ”Aldrig mera fet” ,gillar dock inte titeln, volymiös är ett mycket trevligare ord än fet :)
I detta program fick delatagare under ett år hjälp av hälsocoachen Erika Rosenbaum med att ändra livsstil, hitta bra matvanor och lägga in träning. Delmål sattes upp, reviderades och man tittade på helheten.
Jag gillade verkligen att deltagarna fick göra sin resa över ett helt år och att de fick hjälp stötvis av coachen och var tvugna att göra det mesta av jobbet själva (detta klipptes ihop och sändes under en säsong). Det är ju få som har möjlighet att pausa sitt liv och ägna sig 100% åt träning och bra mathållning, i alla fall under en längre tid.
Jag är själv av typen(eller har varit) som tränar tills jag kräks och kör så i 1 år, sedan säger min hjärna STOPP!!!!!
Jag tränar inte alls, med en viss bieffekt som följd, nu har jag låtit bli att träna då jag inte haft lust, det gör att det inte blir så långa uppehåll och inte så motigt att återfå konditionen tex.
När det gäller Biggest Loser funderar jag på varför de manliga deltagarna måste ta av sig på överkroppen?
Bara en liten fundering så här i solskenet.
och så har vi det här med skillnaden i vad som produktionsbolaget väljer att ta med i avsnittet och vad som verkligen försiggår. det har jillian michaels pratat väldigt mycket om i sin pod.
Här i Finland har dom lyckats med en annan typ av viktminskningsprogramm, som är något lik med Aldrig mera fet. Den heter Jutta och ett halvt års superdiet, där dom människorna som förändrar livstil lever helt vanligt liv fast de får stöd med mat, träning (pt) och t.ex. life coach om det behövs. Jag tycker att Biggest Looser kan förändra deras liv som har kommit med i programm, men är tvivelaktigt om det kan fungera som inspiration till andra (åskådarna) att göra nåt åt deras vanor. Men superdiet (även som färdig produkt) är tillgänglig till alla även om man har barn, jobb osv. Och ändå har dom lyckats att tappa 30-44 kg i sex månader.
Jag gillar inte riktigt den här tävlingsstuket men grundtanken kan nog vara god.
Jag såg en dokumentär om folk med anorexi och var en 8-årig tjej som fått det efter att kollat på Biggest loser. Så efter det gillar jag inte programmet alls!
Jag gillar faktiskt inte Biggest Looser, av just de anledningar du beskriver. Att folk röstas ut och att man gör underhållnings-tv av folks problem som oftast är långt större än vikten. Till och med namnet har jag svårt för. Den dubbla betydelsen av looser/loose går inte hem hos mig. Jag har aldrig följt någon säsong från något land men tittat då och då och blir ändå väldigt imponerad av deltagarna. Jag tror det kan peppa många ändå. Även om jag undrar hur hälsosam deras viktresa är, vilka klarar av den påfrestningen de utsätter sig för på så kort tid? Så, svårt att svara ja eller nej på om det är ett bra program.
Som mamma till en ätstörd tonåring tillhör Biggest Loser min absoluta hatprogram. Jag avskyr det!!! Det är det mest förbjudna programmet i vårt hem!
Även om jag förstår att övervikt är ett större problem än ätstörningar, ser jag samtidigt hur otroligt många unga människor som är drabbade av ätstörningar och hur mycket de lider. För dem kan ett program som Biggest Loser vara en trigger. Och hon som vann i USA i år är ju uppenbart alldeles, alldeles för smal, vilket jag tycker är helt för jävligt! Nej, bojkotta Biggest Loser, tycker jag!
Jag håller verkligen också med här,,, det är lite för mycket fokus i tv på hur mycket deltagarna går ner i vikt och den som går ner mest hyllas. Men de andra då? Alla kämpar på och ska väl hyllas lika mycket för sina framsteg. Sen är klart att det säkert är mer bakom som man inte får se, men det är ju detta vi ser och det blir lite elitstatus över den/dem som är bäst.
Jag har bara sett ett avsnitt den här omgången, men har kollat mycket på den amerikanska versionen förut.
Tanken är god; att få människor att bli hälsosamma och gå ner i vikt, men frågan är om det här konceptet egentligen är så hälsosamt?
Tack för ditt inlägg! För var är balansen och det hållbara i att låsa in sig för att fixa till sitt liv?!
I avsnittet jag såg för ett par dagar sen så sa tränaren ”Du får absolut inte lägga på dig muskler eftersom de väger för mycket, vi måste få dig att gå ner, helst ska viktnedgången bero på att muskler försvinner” (inte ordagrant återgett, men samma andemening). Det blir liksom så sorgligt. Det folk som behöver gå ner i vikt behöver är ju muskler eftersom förbränningen ökar, inte timmar av cardio.
Tack för era kommentarer – ni är så himla bra och jag delar era åsikter, rakt av. Jag blir lite ledsen ju mer jag tänker på programmet.
Jag sitter och kollar på det just nu men jag är också tudelad. Om man lyssnar på Emma från förra säsongen så säger hon att det var det värsta och bästa hon gjort och av den anledningen så finns det något i det som jag gillar. Men samtidigt gillar jag ett mer långsiktigt tänk. Fast vad vet jag om viktminskning på denna nivån? Kram!