Jag är hemma. Har sitter hemma i soffan. Vid mina fötter ligger en av mina fyrfotade vänner och andas som valpar gör när de sover och växer. Hans päls och värmen från hans andetag smyger fram en varm känsla av hemma. Jag är hemma. Efter en intensiv vecka i USA är jag hemma. Kroppen, mest huvudet är vänt lite upp och ned av tidsskillnaden. Jag har precis varit ute och cyklat lugn distans 7 mil, grillat och ätit sallad av mina egna odlade tomater med fetaost, oliver, basilika och röd lök. Och en fasligt god olivolja på det – förstås. I glaset har jag ett vin från Italien.
När jag cyklade lyssnade jag på sommarens, årets viktigaste sommarprat med Linne Claeson. Sommarens bästa värd. Jag höjer henne till skyarna. Hennes inlägg är så himla viktigt. Att vara feminist handlar om jämställdhet. Vi har så oerhört lång väg att gå och jag vill som Linnea tacka alla män som verkligen egentligen inte behöver tackas för att det är en självklarhet, men som Linnea säger, tack ändå fast jag inte behöver tacka – till er som verkligen gör ett slag för att vi är här på samma villkor. Ni är tyvärr inte så många som ni tror. Och du – man som kvinna – lyssna på henne och hjälp oss att tillsammans göra en jävla stor skillnad för lika värde, jämställdhet och kvinnors rättigheter.
Håller med till 100 procent!! Så viktigt och bra, och samtidigt så sorgligt att vi inte kommit längre än så här…
Och välkommen hem från USA :)
Tack Hanna – så skönt och vara hemma och ja jag kan bara hålla med dig. Så viktigt att alla lyssnar.
Välkommen hem :) Och applåder för det sommarpratet. Så himla viktigt!!
Lyssnade också på det, så viktigt ämne! Tråkigt att det ens ska behöva tas upp år 2017 men väl behövligt som sagt! Välkommen hem igen!
Ja så sorgligt att det är så.