Jag tycker jag ser det lite överallt. Ibland så står det rakt och tydligt, ibland kan man läsa det mellan raderna – att bägaren tippat över, i alla fall läcker lite. Att det roliga har en baksida som inte är så vacker som medaljens framsida. En baksida med sänkt självkänsla och där saker som inte hjälper prestationen får ta för stor plats. Hjärnspöken som ibland sätter sig lite för stadigt på ena axeln och tynger ned det som annars skulle kunna ge luft under vingarna. Mental ohälsa – för ja det är ohälsa att inte vara snäll och sund i sina tankar till sig själv. Bland idrottare och idrottare av alla slag – allt från motionären till den som satsar högre än högst – förekommer mer ofta än vad vi kanske tänkt oss.

Vi lever så snabbt. Och stannar oftast inte för att njuta av små saker som gör själen varm, som solnedgångar, ett leende på gatan – istället är vår uppmärksamhet mot mobilen och handen scrollar i ett flöde som ger en skev bild av verkligheten. Tillrättalagd med kroppsideal, leende och en ständig jakt på bekräftelse och dopaminstimuli i landet “fantastiskt” som byggs av algoritmerna som faktiskt styr ditt liv mer än vad du anar. Att våga vara offline och vara lugn i att the FOMO är ett uttryck som inte är så speciellt sexigt – är svårt och inte så självklart längre. Och det är så lätt att i en värld där allt är lite mer, bättre och allt vackert – kan känslan börja gro att det där som var grunden och la glädjen till ett “varför” suddats ut och istället ersatts med prestationsångest och en känsla av att inte räcka till. Det spelar ingen roll att någon i periferin säger till dig att du visst duger så som du är om du ständigt matas med intryck som formar tankar om att du inte är bra nog.

Glädjen och varför jag gör saker får jag hela tiden påminna mig själv om. Ibland är det enkelt, ibland är det svårt och ibland snubblar jag lite på en tankevurpa. Till dig och till mig vill jag säga att det är här och nu vi lever. Det finns ingen mening att inte leva fullt ut. Att påverkas av saker som blivit en vardag för oss men inte naturligt format våra beteende och reaktioner – kräver ibland smarta och snälla beslut mot dig själv. Där du prioriterar dig själv och låter ditt varför brinna.

Du är viktigt. Värdefull. Precis så som du är oavsett vad du presterar i livet.