Jag sitter uppkrupen i soffan. Jag har tänt ett ljus. Tittar på lågan som brinner, fridfullt och stilla.
Jag vaknade men en känsla av oro. Jobbade undan. Valde att skanna av en blogg och ett instagramkonto – som jag inte kikat in på, på ett tag. Din blogg och ditt Instagram, utan att veta. Sedan fick jag veta.
Allt stannade upp. Jag mådde illa. Fick panik. Grät. Blev arg. Och förstod samtidigt inte riktigt. Det finns inga ord som kan beskriva – du saknas oss Camilla. En av Sveriges genom tiderna största inspiratör, instruktör och medmänniska lyser nu på himlen. Som den stjärna du alltid varit. Men alldeles för tidigt.
Jag vaknar upp och nånting har hänt
Ser en öppen dörr som nu står på glänt
Och en ny förväntan växer till en himmelsk symfoni
Det är dags att torka varje tår
Ge sig ut ut och följa dina spår
Det är tid att leva livet, full av energi
Du vill att vi ska leva. Du hjälpte alla att fånga livet genom din dans, samtal och kärlek.
Nu har du inte ont längre. Nu kan du dansa så som bara du kan, igen.
Du kommer alltid att fattas oss.
FUCK CANCER.
<3<3<3
<3 Hemska sjukdom :(
Helt ofattbart. Den där jävla sjukdomen…jag hatar den. Även om jag inte kände Camilla personligen så har jag som alla andra smittats av hennes glädje, energi och livsgnista och jag spenderade en lång tid i tårar hemma i soffan igår kväll. Någon i min närhet har drabbats av samma helvetessjukdom och det blev så extremt påtagligt igår när jag nåddes av det här tragiska beskedet. Må hon vila i frid. <3
Fina Camilla!
Jättefint skrivit! Vila i frid Camilla.