Sommaren. Med buller och bong kom den och skakade liv i det som fått somna i skuggen av Covid19. Den är här nu. Och bara en sådan sak som att imorgon är det midsommar. Om du har lyssnat på senaste avsnittet av Oförnuft och Känsla (om du inte har det, gör det bums – vi pratar sommardrömmar och sådant härligt som hör livet till) så lovar jag Sara, dyrt och heligt, att en gång för alla komma tillbaka till bloggen mer frekvent OCH jag lovar att dela med mig av en typisk Jessica-dag, och lovade också 2 på raken om jag inte gjorde det i början av veckan. Så här är en typisk dag i mitt liv. Saxad från idag. Med allt vardagsglitter som hör till. Och HEJ du – nu är bloggen vid liv.

Ingen dag i mitt liv är den andra lik. Jag gillar inte när det ser likadant ut dag ut och dag in – jag älskar olikheter och älskar äventyret i det lilla oväntade, men någonstans i att jag gillar variationen, gillar jag ändå att ha några slags återkommande moment. Återkommande moment i min vardag är kaffet på sängen, timmar på sadeln och Netflix. Kan kännas banalt i allt det härliga som ligger på stigarna som ringlar strax bakom huset – men det är de små sakerna som gör det lite extra enkelt att njuta och uppskatta allt annat. Jag älskar att gasa i högt tempo vissa dagar – dagar när många kanske undrar hur jag hinner med allt för att sedan ge mig själv fullkomligt stiltje med intryck och bara vara ensam.

Varje morgon börjar alltså med en kaffe på sängen. Idag sov jag alldeles för länge och jag älskar att ligga och dra mig – behöver den där smygande starten även om jag kan hoppa ur sängen de morgnar som det krävs. Men krävs det inte, då ligger jag gärna kvar en stund. En kopp kaffe senare gick jag långpromenad med Rocky. Naturen har andats ut efter gårdagens skyfall och varje fotsteg mot den mjuka skogsstigen sviktade uppmuntrande. Kändes fint där med fågelkvitter och grönskan som börjar bli djupare grön. Det kändes orimligt att gräma sig över småsaker som inställda tävlingar.

Medan solen gassade på för att skruva upp temperaturen passade jag på att jobba undan lite saker tillsammans med frukost på min egen hemmagjorda granola med nötsmör – recept kommer, men tills dess tycker jag du ska göra den här granolan.

Och efter någon timme så kallade skogen på mig. Jag hade som vanligt fastnat i jobb och var egentligen lite för hungrig och tryckte i mig torra knäckebröd samtidigt som jag tog på mig skorna och samtidigt som Rocky gjorde allt för att komma så nära knäckebrödet som möjligt.

Det är fuktigt men inte blött i skogen. De snustorra stigarna är nu mjuka och bjuder liksom inte till lek mer än allvar. Det är lagom blött för att både jag och cykeln skulle komma tillbaka hem löjligt lyckliga och nedstänkta med lerfräknar.

Lerfräknar byttes ut till något sådant lyxigt som ansiktsbehandling. Gjorde ett halvhjärtat försök att försöka handla – dagen innan midsommar, men känner att det är ovärt att lägga tid på att trängas och åkte hem istället. En typisk jessicadag bland alla otypiska dagar.