Jag har haft en bra måndag.
Jag startade dagen med att runt lunch springa ca 12 km, kroppen kändes lätt och fantastiskt samarbetsvillig. Jag funderade ett tag på vad som var fel men konstaterade att det var det dummaste tankemönstret jag haft på länge och slog bort de tankarna. Det är så h i m l a lustigt, det här med:
1. löpare
2. barnvagnar
3. promenadstråk
Varför, varför går man i bredd så man tar upp hela vägen? Och varför ser man påtagligt besvärad ut då man möter en löpare? Jag försöker yogaandas där mellan löpstegen och generera energin någon annanstans – typ benen… men tro mig, det är svårt.
Hur som en GRYM träningsmåndag som fick extra guldkant av att jag fick underbart besök av Caroline,Ursula, Sara, Lotta, Jonna (förlåt för jag döpte om dig idag), Pernilla och massa andra härliga människor.
ja alltså, att gå i bredd måste man om man ska kunna prata med varandra. Det blir väldigt onaturligt att prata med någon som går en meter bakom eller framför. Å andra sidan behöver man ju inte gå i bredd där det är väldigt smalt och man möter löpare, int eheller se besvärad ut, det förlorar ju alla på tänker jag.
Idag hade jag kunnat ge mycket för att vara i STHLM och få cykla, förklaringen hittar du i inlägget! :)
http://josephineengstam.wordpress.com/2012/03/27/det-ar-skillnad-pa-instruktor-och-instruktor/
Josephine – TACK – jag är riktigt rörd, glad och varm. You made my day!