Det är exakt en vecka sedan jag satt på Åre vårdcentral med ett knä som en vattenmelon. Blödningen har börjat hasat sig ned på vaden. Gul, blå, grön och svart – liksom lite classy zebrarandig. Det är fortfarande inte alls bekvämt att ta på sig jeans. Men det är bättre! Mycket bättre. Jag tränar och kommer köra mina klasser nu i veckan, med undantag för Functional Moves – utfallen känns just nu inte så himla behagliga.
Jag är stressad, sjukt stressad över att bli skadad nu. Just nu. Januari, några veckor innan the blast. Men jag är samtidigt lugn. Jag vet att jag kommer vara på benen ordentligt i god tid innan och faktiskt, jag tränar ju varje dag just nu.
Men jag e lite uttråkad.. på att inte kunna göra allt jag vill. Tristessen tar väldigt lustiga skepnader. Kom på mig själv att just nu gurgla en klunk latte som om jag provsmakade ett dyrt löjligt gott rött vin.
Det är träning för själen att vara still men KLART du kommer vara back ON track i tid ! :)
:-*
Men hallå! Vad snygg din blogg har blivit! :) Inte kikat in här på ett tag nu, tänk vad man missar.. Nu är jag fullmatad med ny inspiration och motivation, härligt! Hoppas knäet kryar på sig snart! Kraam