Jag ligger raklång på hotellsängen. Känner för att egentligen gå ner och köpa något att dricka som inte är vatten, men orkar verkligen inte.
Jag är i Oslo och jobbar. I helgen har Norges Idrottshögskola sitt konvention. Jag har nog verkligen ett av världens bästa jobb. Och väldigt händelserikaste. Det sistnämnda har dagen liksom varit ett fantastiskt exempel på.
Håll i er, jag blir trött bara jag läser.
Mitt flyg skulle lyfta 10:20 från terminal 5. Klockan 10:01 (pga trafik – vad annars), susade jag in på terminal 5 på Arlanda. Jag hade exat 19 minuter att checka in bagage, ta mig genom säkerhetskontrollen och springa genom hela terminal 5 bort till gate 8.
Personalen var helt fantastisk – stor eloge till personalen på Arlanda (förutom den lite sura tanten vid säkerhetsbandet) som hjälpte mig. 10:06 var jag vid gate 8. Måste verkligen vara något slags rekord.
Boardingen var i full gång och jag hamnade på planet, ganska svettig, men sjukt lättad att jag hann. Väl på planet blev det upprop via lista för att vi råkade ha en passagerare för mycket. 25 min för sent lyfte vi till slut.
Piloten susade på och vi landade inte speciellt sent. Jag studsade lättad mot bagagebandet. När min väska inte hade kommit efter 20 min började jag ana oråd.
För att göra en lång historia kort, visade det sig att den stod kvar och väntade på nästa flyg mot Oslo från Arlanda. I den låg allt. Utom min dator.
Klockan var nu 12. 15:30 började min första klass. Väskan skulle landa 14:30 om jag hade tur.
Som tur är, i de flesta sådana här situationer, blir jag extremt lösningsorienterad. Jag plockad upp telefon. Stirrade på den ett tag och sedan kom jag på att jag helt fantastiska Kjell Olav i Oslo som också skulle vara på NIH.
Jag ringde och den fantastiska människan hade både en extern brännare, adapter till VGA (för att kunna visa film), cd-skivor (ja få saker slår skivor i ljudkvalitet), skor i min storlek eller ja en storlek för stora.
Jag tog taxi direkt tid – skramlade ihop saker, fick ut musik och fick låna kläder av Marcus.
Klassen körd. Jag har varit och hämtat min väska som plikttroget kom. Och är nu – verkligen – helt slut.