Någonstans i mina drömmar när jag växte upp bland pojkarna i kvarteret, drömde jag om att bli en prinsessa. En prinsessa lika lycklig som Victoria var just idag. Jag har gråtit tårar då jag har sett kärleken lysa och pulsera mellan V &  D idag men också från deras föräldrar, som med stolthet, värme och enorm kärlek bevittnade sina barn få sin , förmodligen, högsta önskan uppfylld.

Jag var så rörd av hela spektaklet idag. Mycket därför att kärlekssagan verkligen berör men också för att min mormor under hela min uppväxt pratade om kungahuset. Mormor finns inte med oss idag och jag saknar henne och jag kände verkligen hennes närvaro på min axel idag.

Jag gjorde ett tappert försök att med Myran, Östman och Zorro ta mig ner och få en skymt av kortegen efter vigselakten, men insåg snabbt att det var ett dåligt val för min fyrfotade vän och begav mig hemåt istället och till min glädje såg jag nästa helgs brudpar visa sin kärlek på slottstrappan och dansandes vals.

Älskade Oscar och Peter, jag ser framemot att dela nästa helg med er.