Vilken helg – känner mig dagen efter idag. Race Day i lördags och ett uteblivit Wings For Life för min del som blev en hel dag med She Rides istället.

En lång historia så är jag så extremt duktig på att ställa krav på mig själv och även om  jag ibland är duktigare på att inte göra det så vill jag ofta så mycket. Så var det i lördags. Jag glömmer lätt att jag typ bara cyklat 2 år på lite mera allvar. Jag är orutinerad och det märker jag av när det blir hett om öronen. Jag är också för snäll och kan inte låta bli att heja på andra tjejer under loppet.

Men hur som, jag hade ett lopp med extremt magont. Har aldrig haft problem med magen förut så blev helt paff. Och klart att det inte var kul att köra ett race med magkramp men det gav med sig när det var en mil kvar. Ungefär där tog min sista liquid (hade tappat typ de andra och min dricka med så gick lite torr) med koffein och blev pigg. Sista delen av Lidingö går över Bosön och är det enda biten som är lite stökig och det gillar jag. Så sista milen hade jag i alla fall det bättre än första och det är bra. Benen, hjärtat och lungorna kändes också starka. Befann mig också i ingenmansland typ hela loppet och vill tacka alla killar som hejade på mig de bitar jag inte var ensam. Vilka klippor ni är!

På söndagen så sprang Healthy Living Wings for life. Min mage strulade och jag gjorde sällskap med She Rides. En halvdag med landsväg och en halvdag med mtb. Vilka tjejer och killar. Så högt i tak, kärleksfullt. Jag älskar att vi gör detta tillsammans.

Jag blir varm av klapparna i ryggen, hejarropen under race. Applåder när rädslor övervinns och lyckoskrik när saker man inte trott man klarar bemästras. Ni rockar!

[insert][/insert]