Min kropp sa bestämt ifrån idag.. som sagt. Kinkig rygg. Ömma ljumskar som mer eller mindre orsakade att jag vankat som en anka. Det som ofta hjälper är en härlig LUGN löptur. Så jag knöt på mig mina skor och joggade ut med mina ömmande ljumskar.
Precis när jag kom ner vid vattnet och skulle vika av höger kom en tjej springande. Det visade sig att hon och jag hade “typ” samma tempo vilket ledde till att vi typ sprang om varann hela Kungsholmen runt och successivt höjde hastigheten. Framme vid övergångsstället vid Kristineberg kom jag i fatt henne igen. Det hela var riktigt härligt komiskt och hennes kommentar var “nu blir det jobbigt igen”.
Jag har sällan sett så många springa runt Kungsholmen. Löpartrenden håller i sig. Ordentligt. Och ju mer solen kikar fram desto fler löpare kommer ut i spåren. Däremot är jag förundrad över hur man kan springa med full mundering inklusive mössa i 15 grader. Måste vara så sjukt varmt.
Nere vi Norrmälarstrand hade en super gullig äldre herre (han såg ut till att vara det) rest ett tält med en skylt “kärlekssagor”. På tre stolar satt några söta åhörare. Hela scenariot gav mig ett ordentligt leende på läpparna.
Idag sprang jag mitt snabbaste 8 km på ett bra tag och jag skulle ju bara ta det lugnt. Pang på 4’12/km. Herre gud vad hände.
typiskt dig. du får nog springa med mig om du ska springa lugnt. inga 4.12 där inte. haha.
Du är så grym på allt du tar dig för. KRAMAR!
Njäe vet i tusan men i balnd riktigt dumdristig.
KRAMAR
J
Jag blir så inspirerad. Men jag har aldrig varit bra på att springa. Sprang 8 km utan större problem när jag var i bäst form, men upplevde aldrig euforien som alla pratar om. Längtade bara efter att skiten skulle ta slut nån gång! Kram
Va komsiskt! Jag såg och tält med med skylten ”kärlekssagor”.
Skrattade så jag nästan snubblade när jag sprang nere vid Norrmälarstrand.