Ni har önskat och jag lyssnar. Så klart. Här kommer ett av många kommande inlägg om instruktörsrollen.

Hur du växer in i din roll som instruktör och tacklar ett otroligt fint ansvar att inspirera andra, ligger helt på ditt eget ansvar. Inget kommer någonsin komma serverat till dig på silverfat.

Jag tror absolut att alla som blir instruktörer har i början ett behov av att stå i centrum och få bekräftelse, utmaningen sedan är att mogna i rollen som  instruktör så pass mycket att det behovet klingas av och suddas bort för att ersättas av en annan drivkraft. Självklart hoppas jag att alla utöver detta vill och har drivkraften att kunna få andra till att hitta en bestående träningsglädje redan från start – annars kanske man inte ska bli just instruktör.

En av de viktigaste insikterna du kan göra är att du aldrig någonsin är där för din egen skull. Du är där för att se alla, hjälpa alla och bjuda på  en träningsupplevelse. Din egen träning den gör du sidanom.

Det är också avsevärt att du vet vad du instruerar – att du upplevt det och känt det i den egen kropp.

En annan viktig insikt är att du är unik, det finns i n g e n som du. Det innebär att du inte i heller ska sträva efter att likna någon annan.