Jag lyckades dra på mig nackspärr samt stuka till fossingen, fast jag inte trodde det var så farligt. Så idag hjälpte underbara Soffan, igen! Kvinnan är helt magisk på att vara en fenomenalt bedårande medmänniska och ställer verkligen ALLTID upp om hon kan.

Jag är så innerligt tacksam, så jag beslutade mig för att överraska henne med skjuts från hennes ordinare klasser till en av mina samt slänga till henne lite gott hon kan ha nu och lite hon kan ha sen efter hennes “dietande”.

Nästa vecka kommer jag köra som vanligt. Jag längtar efter er! 

Nedan underbara Soffan och en bild där jag stretchar Pectoralis Minor, som är en en elak rackare att komma åt. Armarna böjda på bordet, huvudet under, blicken och rumpan upp. Gör susen.