Jag sitter på tåget hem från 4 härliga dagar i Göteborg. Medan jag korsar genom Sverige ser jag hur marken går ifrån att vara purande och sprickfärdig av grönska till gömd under ett vitt täcke av snö. Skäller lite tyst på mig själv som var så himla snabb med att plantera lite sköra kryddor på min balkong. Jag tänkte redan när jag stoppade i deras fina rötter i krukan att det är alldeles för tidigt – dock kan det finnas en chans att de överlevt tack vare lite värmeisolering i form av tidningspapper.

Jag är fullmatad av inspiration från helgens vidarutbildning i puls tack vare 4 otroligt härliga deltagare, tack Helene, Nicole, Cecilia och Magnus. Jag är också bortskämd av världens finaste vänner Monika, Peter och Jo. Dessutom lyckades jag  ä n t l i g e n  få med mig en svart skumrulle, ett gäng manduka prylar samt lyxig choklad och doftljus.

3 timmar på tåg innebär att jag har 3 timmar att reflektera över saker som stoppats undan. Påminna mig själv om vad som är viktigast i mitt liv. Vad som jag värdesätter mest. Det blir extra påtagligt just på tågresor eller resor man gör själv för över huvudtaget.Det är något speciellt i sådana miljöer. Människor som är på väg, hem eller bort, har en viss form av aura och energi. Oftast hamnar jag i en känsla av tomhet men också av tacksamhet för de människor som är i mitt liv och som vill kalla mig sina vänner. Tack för att ni delar min resa. I truly love you.