in Träna Ibland har livet… on 7 september, 2010 16 oktober, 2021 with 4 Comments … sitt fascinerande sätt att krama om människan. Denna synen möttes jag av i morse när jag kom in på kontoret. Share This Previous Post← Jag blev inte av med min oskuld Jag blev inte av med min oskuld Next PostUnderbar kontring Nike → Underbar kontring Nike
Ann-Margete (mamma) 7 september, 2010at17:54 Kan bara hålla med och säga TACK för att du delar med dig denna fina upplevelse!
Sunkan 8 september, 2010at09:12 Coolt att du har sinne för detaljer Jessica, Sofiakyrkan ser ut som MontMartre därborta… Snyggt!
Jens 8 september, 2010at09:24 Den där dimman i morse var verkligen magisk! Försvann snabbt gjorde den oxå.
Kan bara hålla med och säga TACK för att du delar med dig denna fina upplevelse!
Coolt att du har sinne för detaljer Jessica, Sofiakyrkan ser ut som MontMartre därborta… Snyggt!
Den där dimman i morse var verkligen magisk! Försvann snabbt gjorde den oxå.
Åh…äkta Stockholmskärlek!