Medan alla mer eller mindre springer Lidingöloppet idag sitter jag och fascineras av att löparboomen har slagit till hos mina vänner med. Typ de jag aldrig trodde skulle springa, springer idag. Nästa år kommer jag mest troligen springa många lopp själv. Jag har inte alls bestämt mig hur mycket jag ska satsa. Å andra sidan är jag en “all in person”, dvs antingen gör jag något eller inte alls.

Jag har också precis dumpat en gammal parfymflaska i soporna efter att mer eller mindre ofrivilligt, blivit tvingad att spraya den på mig en stressig morgon och insåg varför den stått oanvänd så länge. Inte så att den luktar illa, faktiskt inte alls, utan för att jag alltid använde den under en tid i min liv som var upp och ner och lukten trollar omedelbart fram en massa minnen. En topp fick också göra parfymflaskan sällskap och åka i soporna, dels pga att den lukat förbannat illa, men också för att varenda gång jag sprungit med den har det gått tungt. Dvs varenda gång jag har haft den på mig har jag påverkat mig själv å himla mycket med minnen från förra gången jag sprang med samma topp, att det gått åt helvete.

Kan inget mer än skratta åt mig själv, livet är egentligen så otroligt mycket större än en parfym och en topp men i vissa sammanhang sjukt fokuserat på  detaljer.

Som lovely Mo videobloggat om. Thanks for the laugh honey! :)