9 dagar kvar till The Nike Blast. Det är lite sådär ljuvligt pirrigt. Det pirrar och jag rehabbar. Knäet var mycket mer samarbetsvilligt idag än vad det har varit sedan olyckan skedde. Det känns fantastiskt att nästan kunna göra ett utfall.
4 veckor senare är det fortfarande lite missfärgat och svullet – men galet mycket bättre – framförallt klar skillnad de senaste dagarna.
Det känns dessutom bättre att röra på leden än att vara stillasittande. Att vara stilla är rena döden för benet. Skönt att jag är född aktiv.
Ljus i tunneln. Allt känns bättre. Hurra!
Åh – härliga ord! Jag håller tummarna för dig och ditt knä…och att du kommer att vara den bästa du kan vara på The Blast! :D
Tack súper fina du! Det finns hopp! :)
9 dagar kvar är ju en evighet, kommer gå fint!!
:)
Heja fina du! <3
Skickar goda-knä-tankar! =)