Annandagen. Vi har kraftiga vindar som kastar sig runt vår lilla bergstopp. Solen värmer bakom guldfärgade strålar. Jag tar tillfället i akt att få distanstimmar på kontot. Har en ganska härlig utmaning att hålla det lågintensivt med höjdmeter och motvind, och en tendens att vilja trycka på lite för mycket.

Den sista timmen på både passet igår och idag, har jag varit ensam i skenet av lampan från cykeln. Avskärmad och inzoomad av det vita ljuset. I min egen bubbla liksom. Ensam att sortera min tankar och känna varje andetag. Tänker att sådan pass bygger både pannben och gör vissa saker klarare.