Jag är fortfarande fascinerad över att ämnet “kost” kan berör så himla mycket och skapa så extremt mycket känslor. Min inställning till vad jag äter är extremt hälsosam, visst med näringstät mat och bra råvaror – men det som kanske gör den allra mest hälsosam är att jag äter sådant som är bra för mig. På många sätt. Utan pekpinnar och förbud. Jag får visserligen välja bort gluten eftersom jag intolerant och detsamma med laktos. MEN om det inte hade varit så hade jag mumsat surdegsbröd doppat i olivolja minst varannan dag.
Livet är for kort för att bygga en mur med begränsningar runt omkring dig. Med förbud från kostråd som skjuts hejvilt från höften. Så klart att jag tycker att man ska äta bra mat, men bra mat kan faktiskt vara en vällagad hamburgare med rätt tillbehör. Och i slutändan är det ändå viktigast att ha den där förtrollande balansen mellan in och ut tillsammans med motion och aktivitet.
Att ta bort sådant som du inte har någon känslighet mot som laktos och gluten kan skapa en känslighet. Och inte minst onödiga förbud. Knappast mår vi bra av att få skuldkänslor av att äta något som vi själv tillsammans med en värld av olika dieter, ger dåligt samvete. Men så klart, om din kropp inte mår bra av vissa födoämne ska du självklart välja bort dem, men om du gör det för att det är trendigt eller för att du någonstans tror att det skulle göra dig några kilo lättare och att den viktnedgången skulle göra dig lyckligare, tycker jag att du ska stanna upp en stund och fundera.
Att skära ner på sådant som bör vara stummen i din kost, som kolhydrater – älskade kolhydrater, kan vare en vilseledande fälla. Vet du att kroppens belöningssystem går gång på kolhydrater, därför vi kan fastna i ett godisberoende. Det är dock väsentlig skillnad på att äta potatis kontra lösviktsgodis och kakor. Att inte ha kolhydrater i sin kost kan rubba ditt välmående ordentligt. Dessutom, beroende på hur din kropp svarar på ett lågt kolhydratintag, kan det också ge dig motsatt verkan – du kan putta din kropp i riktning mot att få en förhöjd insulinresistens – alltså cellernas förmåga att reagera på insulin blir nedsatt och för att göra en lång historia kort kan det leda till viktuppgång istället och en rad följdsjukdomar.
Det är så himla onödigt att sätta sig själv i en sits där man förbjuder vissa saker i sin kost. När jag var liten då skulle allt vara fettsnålt men kolhydrater var ytterst välkommet, idag är det tvärtom. Vi kommer alltid att leta genvägar, skapa dieter som kommersiellt blir guldkorn för vissa som håvar in pengar på din olycka. Och vi är oftast extremt blåögda och trillar rakt i fällan med en dålig självkänsla som resultat.
Skär inte ner på saker, ge inte dig själv förbud. Ät det du mår bra av, Tillåt en varierad kost och RÖR PÅ DIG!
[insert]
[/insert]
Du är klok <3
bra skrivet!
<3
Ja! Kloka människa! <3
word.
Pingback:Bra skrivet Jessica Clarén! | Camilla tränar
Amen på den! Hade inte kunnat skriva det bättre! Vad är det som får folk att tro att förbud är lösningen på allt? Som känner sig bättre (duktigare) om de begränsar allt möjligt, utan att egentligen veta varför. Jag kan bli galen på alla dieter, förbud och trender. Tack för bra inlägg Jessica!
Bra rutet :-)
Det har var verkligen ett sunt inlagg. Tack!
Du har helt rätt :)
Jag har alldeles för många förbud i min vardag. Men det är så svårt att bryta sådant man haft i fleraflera år. Känns ju som sagt helt fel när man går mot sina gamla principer. Men man får fokusera på vad som är värt besväret. Tur man blir äldre och mera avslappnad. Jag orkar inte alltid bry mig längre och hoppas den attityden fortsätter:)
A.M.E.N <3
WORD!
“Att inte ha kolhydrater i sin kost kan rubba ditt välmående ordentligt.”
Ja, för de typ2-diabetiker som nollat kolhydraterna har det i princip inneburit ett nytt liv, kanske helt utan behov av insulinsprutor. För dem har det “rubbat” deras välmående i positiv riktning. Jag tycker du bör vara mer ödmjuk med sådana uttalanden när du bevisligen inte har alla fakta. Överätning av kolhydrater är ett MYCKET stort problem i samhället. Att påstå att ett lågt intag av kolhydrater kan leda till insulinresistens är dessutom helt felt, det är snarare motsatsen som gäller.
Hej Angelica!
Härligt att du kommenterar. Jag förstår din synpunkt, men håller inte med helt och hållet. Jag har mycket på mitt faktakonto och har även diabets i min familj, och mitt uttalande, som jag också skriver, att om man har problem åt något håll så självfallet ska man göra det man mår bästa av. ALLTID! MEN intaget av kolhydrater är inte det som ger oss ohälsa och det kommer jag alltid vidhålla utan mer vår aktivitetsnivå i förhållande till vad vi äter och vår förkärlek för halvfabrikat.
Det här inlägget handlar också om “friska” individer som påverkas av vad samhället säger är fel att äta och i det här specifika fallet häxjakten på kolhydrater. Alla människor är olika och har olika behov.Det finns faktiskt många studier som visat på positiva effekter av tex fruktos i mindre doser. De intag som man sett kan innebära positiva effekter ligger under 35 gram per dag. I en studie lät man diabetiker som inte behandlades med insulin inta 7,5 gram fruktos med tre måltider under dagen och detta gav bättre långtidsblodsocker utan att påverka blodfetter, blodsocker eller insulin negativt.
Vi är alla olika – Kul med diskussion.
Pingback:Allt är inte svart eller vitt – jessica claren
Du är så klok! Jag håller verkligen med dig hela vägen men ändå är det så svårt. Jag förespråkar balans och lagom ända in i hjärtat. Lilla landet lagom har försvunnit i den snabba världen. Förut var lagom bäst medan nu måste allting vara extremt; från kosthållning och träning till karriär, teveprogram som sänds och i princip allting. Jag vill stanna världen och gå tillbaka till lagom, till balans där jag mår som bäst.
Ändå slutar det med att jag äter gröt tre gånger om dagen för att…ja, varför? För att om jag tappar kontrollen på mina kalorier kommer jag aldrig sluta gå upp. Jag har varit livrädd för kolhydrater som har släppt men vågar istället inte äta mat. Från det ena tokiga till det andra. Har fått hjälp men flyttat så måste söka igen. Tyvärr är det ända vården förespråkar mediciner vilket jag är starkt emot. Jag har viljan att ta mig ut på egen hand, jag ser hur tokigt mitt beteende är och vill inte ha det såhär. Jag var lyckligare när jag var 10 cm större runt midjan om man säger så. Tyvärr är vården (i min mening) uppbyggd när personen är riktigt sjuk och då får denne hjälp. Det är väl innan personen insjuknar så mycket som den behöver hjälp? Då viljan att själv kämpa är stark. Detta gäller alla typer av psykiska åkommor och jag hoppas vården kommer förändras.
Mitt i allting är det skönt att läsa dina ord. De ger energi. Det är som om texten talar till mig. Att det är okej att leva och njuta. Jag behöver påminnas om detta hela tiden och som tur är har jag vänner och pojkvän som finns där. Jag är öppen och ärlig vilket gör att jag får 120% stöd och pepp tillbaka. Så tack för din blogg :)
Kärlek till er och stor kram Emelie!