Lida Loop 2017 är avklarat och största segern är att jag fick ta mig i mål med en bra känsla. Jag har haft extremt mycket strul och oflyt i slutet av förra säsongen in i denna säsongen som skapat mycket frustration och hjärnspöken. Det viktigaste för mig var att ta mig i mål och träna på att tävla. Känna på kroppen lite och testa lite olika saker. Jag är extremt sugen på mera tävling, göra det som behövs för att få extra fart i benen, efter Lida och helgen som varit. Det kändes som att jag under de där tre looparna hittade körglädjen igen och dödade lite demoner och väckte tävlingslusten.

Min puls var helt tokig under loppet och jag låg på över 90% av MHR under hela körtiden som var strax under 3h. Jag har haft problem under våren med dåliga blodvärden och visst något är lite obalanserat uppenbarligen, och tror när allt är på plats kommer det hända fin fina saker. Det är min övertygelse och förhoppning.

Lida Loop är en kul bana tycker jag. Alla looparna utom den sista, tycker jag faktiskt är riktigt kul. Jag måste berömma arrangörerna som verkligen försöker hitta den optimala lösningen för damstarter. I år startade vi 8 min efter alla herrar i tävlingsklass. Det var ett fantastisk bra intiativ men tyvärr ingen bra eller optimal lösning. Vi visste att vi skulle köra ikapp några av herrarna, men kanske inte redan efter några kilometer. Det blev en massa “jag kommer vänster och tack tack”. Och ett extra tack till alla er som släppte förbi oss och hejade. Jag hejar vidare på Lida och är säker på att vi snart har den optimala lösningen för oss. Alla som vågar göra en skillnad för att vi ska kunna tävla med egen start och också slår ett slag för att påverka cykelsporten så att fler tjejer vågar tävla och känna lika värde som herrarna – ska ha en enorm eloge, så här kommer den. TACK!

SaveSave