Varje morgon jag vaknar, stiger jag ur sängen som kvinna. Varje gång jag tar ett löpsteg eller sätter mig på sadeln, gör jag det som kvinna. Lyckas jag med ett Bunny Jump jublar jag som en tjej. Jag skrattar och fiser, och gör det fast jag är tjej. Ibland rapar jag med. Jag står längre i plankan än min sambo, fast jag är tjej och varenda gång jag lyfter en skivstång – gör jag det på mitt sätt, som kvinna.

Jag är stolt över att vara kvinna och kan springa galet snabbt om jag vill. Ibland långsammare och ibland snabbare än killarna.

När jag kastar pinne till min hund kan jag ibland kasta underifrån eller överhandskast, det gör inte det ena kastet mer tjejigt eller grabbigt.

När i historien började vi förolämpa det vi är?  Och varför än i dag, accepterar vi att falla in i mallen?

Tro på dig själv. Värdesätt vem du är, oavsett kön, utseende eller hudfärg. Du är underbar och stark precis där du står idag.

Kom igen världen. Kan vi göra om och göra bättre?

Lets make #likeagirl mean amazing things.

PS. Inlägget är absolut inte köpt. Från hela mitt hjärta så säger jag klockrent Always, dags för förändring.