Igår susade jag fram på Lidingö. Sent, för att plocka distanstimmar. Ganska opepp efter att ha sprungit på förmiddagen.
Bakom dagens lucka är ännu en startplats, denna gången också till Lidingöloppet – men det som springs och räknas in i Klassikern.
För att vinna – motivera och ring någon du tycker om och berätta att du uppskattar hen.
[insert]
[/insert]
Njöt (ja det gjorde jag faktiskt) av årets Lidingölopp å är helt ärligt sugen på att göra det igen!!
Jag vet dessutom vem jag ska ringa som verkligen är en otroligt fin människa!!
Jag tuggar asfalt, ganska flacka rundor. Det skulle vara spännande att utmana sig själv till backar och en annan typ av lopp.
Tänk vad en tanke kan bli till något stort genom ett samtal. Min älskade unge fick lite extra kärlek idag och det värmer mammahjärtat när jag inte ser henne varje dag längre.
För övrigt börjar min deprimerande hälsena äntligen bli bättre och kanske kan jag hoppas på löpning 2015! Jag funderar på trail, men Lidingöloppet KAN vara att gapa efter lite mycket. Men drömma kan jag väl få göra? Haha! Pepp!
Jag gjorde ett svårt men moget beslut och avstod lidingöloppet i år, jag hade sett fram emot det hela året och månaden innan kände jag mig i toppform. Men så hände det typiska, en skada i ljumsken och jag fick ställa in alla lopp resten av året. Nu är planen att komma i mitt livs form 2015 och jag är redan i full gång.
Jag ringde mina föräldrar förut och berättade hur mycket de betyder!
Tack för all inspiration du ger i din blogg.
Har länge tänkt att just Lidingöloppet ska bli min utmaning då jag aldrig sprungit så långt. Om jag vinner startplatsen så ska jag garanterat stå på startlinjen 2015. Jag hoppas och tror att jag dessutom får sällskap av min syster, som var på plats detta året, mer redo än någonsin att genomföra sitt bästa Lidingölopp någonsin, men efter läkarkontroll fick ta sitt förnuft till fånga och stå över. Jag ska ringa henne nu ❤️
Jag vill springa Lidingöloppet, skulle vara precis den utmaningen jag behöver efter att ha avverkat halvmara efter halvmara. Jag jobbar gåiniväggenmycket, ett annat fokus vore fint.
Nu ska jag slå min bror en signal, världens bästa bror faktiskt.
Igår sprang jag i spåret här i min lilla stad, ett mycket kuperat fint spår. Det var snö och jag och min löparkompis pustade, stönade, halkade, pratade och kände oss mycket nöjda. Detta spår är verkligen helt perfekt om man tränar inför lidingöloppet tänkte jag. Tänk om jag skulle våga…..
Personen jag ringer är en anna löparkompis som bor alldeles för långt bort som jag tycker mycket om.
Min pojkvän skulle springa Lidingöloppet i år men var tvungen att avstå pga skada ett par veckor föreloppet. Nu är skadan snart läkt och efter nyår ska vi börja springa långpass tillsammans. Jag vill träna för Stockholms halvmarathon och min pojkvän ska äntligen persa och komma under 2 timmar på Lidingöloppet nästa år. Han skulle studsa av glädje om han fick en startplats till Lidingöloppet i julklapp!
Åh! Jag har en löpningsdippen just nu. Har alltid sprungit massor och ser det som en stor del av mitt liv, men just nu är det tungt. Kämpar varje dag med inspirationen, hasar mig ut någon gång, struntar i det nästa gång. Jag som alltid har tyckt att det bara har varit roligt. Har därför börjat byta spår och köra mer trail och löpningen börjar sakteliga kännas sådär självklar igen. När jag kommer ut i skogen kommer suget tillbaka och själen tar ett extra andetag. Därför vore det superhärligt att få starta i Lidingöloppet nästa år – jag skulle bli jätteglad för att få den inspiration inför 2015!
Ringde mormor <3
Pingback:Lucka 16 | jessica claren
Vinner jag denna platsen blir det en spark i baken för att fullfölja klassikern!
Vätternrundan i juni är jag redan anmäld till :)
Så jag lovar att anmäla mig till Vasaloppet 2016 om jag vinner detta ;)
Jag är ingen löpare …. springer gärna 5 km men inte längre
Gjorde Lidingö förra året som ett avslut på min klassiker å hör å häpna … jag bara älskade det!
Älskar skog å mark … banan passade mig perfekt … fick tyvärr gå sista 10km pga ett knä. Men vem vill inte ha revansch ☺
Så skulle jag överraska en av mina bästa vänner och ge henne sällskap samtidigt
Jag har hittills bara sprungit millopp som längst och det här är den typen av lopp jag inte skulle våga anmäla mig till själv. Mest för att det är en imponerande distans och jag hade tänkt mig att man måste vara ”bäst” för att kunna delta. Men givetvis vet jag innerst inne att det tankesättet är galet och att även jag som i löpartermer inte ens räknas som ”bra” också hade kunnat delta och med mina förutsättningar faktiskt också vara ”bäst”. Hade jag vunnit den här platsen hade det inte bara hjälpt mig att hålla löparmotivationen uppe under alla regniga, mörka och kalla kvällar nu, utan det hade dessutom fått mig att våga delta och få känna mig som mitt eget ”bästa” jag :)
Telefonsamtalet har faktiskt redan gått till mina föräldrar tidigare idag och jag är oändligt tacksam över att min pappa i år överlevt cancer och att vi får förmånen att fira jul tillsammans i år
Lidingö gör man för utmaningen. För en medalj man är stolt över. För att kriga och vinna mot vaderna sista milen från Grönstabacken och in i mål. Jag har gjort den flera gånger, men Lidingöloppet är en klassiker helt på egen hand sig så om jag vinner en startplats gör jag det igen. Gott Nytt Löparår!
Jag hatar att springa i backar, men tycker att det är dags för en utmaning, Lidingöloppet, efter att ha klarat av millopp, halvmaror och ett par Stockholm Marathon. Min pojkvän, som är min inspiration, har sprungit Lidingöloppet 7 gånger varav en gång under 2 timmar. Om vi inte ses ringer vi varandra, sms:ar och berättar hur många armhävningar/chins osv vi gjort för att peppa varandra i trä ingen. Det skulle vara roligt att backträna tillsammans. Jag ringde pojkvännen nyss!