Ni vet, den där känslan när man känner att en pryl, ett ställe, en lukt verkligen påminner och är en person du känner. Så kändes det när jag klev innanför dörrarna på både Mo’s ställe (bilder kommer) och Mangos space.

Det luktade så där ljuvligt som Magnus alltid gör – när vi klev in  i trapphuset –  som var dramatiskt New Yorkigt. Jag kunde se Magnus sväva i trapets i hisstrumman redan när jag var på väg upp mot hans studio.

Studion var Magnus. Verkligen i alla smådetaljer från tänkvärda uttryck till små stilleben av anatomidockor och annat pyssel här och var. Det luktade (har jag sagt att Magnus alltid luktar gott) fantastiskt. Så fantastiskt att busarna blev helt koko.

Två jättelika mytiska fåglar tornade upp sig i mitten (the Garudas) – liksom en pilates reformer deluxe uphöjt till 1000.

Magnus gav mig en fantastiska behandling och jag blev “koppad” för första gången i mitt liv. Idag är jag stolt blå på ryggen.