Jag svassade från Kungsholmen till Spåris för att köra sista måndagsklassen innan jag tar ett litet uppehåll med klasser under julimånad. Väl på Spåris tyckte jag att det drog lite lätt om rumpan, (not: man har aldrig trosor på sig om man ska cykla). Jag tog bak min högra hand och kände till min förskräckelse att jag hade en fin liten reva på 10 cm. Jag hade liksom gått och visat rumpan. Ordentligt och ganska länge hade jag alltså skakat rumpa.

I vild panik hetsade jag ner till shoppen och slet tag i vad jag trodde var ett par svarta tights. Klippte av alla lappar och studsade upp. Drog på dem och upptäckte att det var jazzbyxor. Det går inte att cykla i sådana brallor.

Jag sprang in med händerna för rumpan och smög fram till Linda och Malin som skulle cykla med mig och till min förtjusning hade Linda ett par extra tights jag kunde låna. PJUH! Tack Linda du verkligen räddade mig.

Efter revan i baken och sista klassen för dagen så körde jag med de grymma Stylby-tjejerna i Humlan.