Sitter och kikar på Sportens Årskrönika på SVT 1. Myser till härliga idrottsprestationer… och framför allt minns allt mitt slit mil efter mil på löparspåren i Gylleboskogen när jag var en riktigt liten skitunge. Eller alla vändor i bassängen på Korsavadshallen. Jösses…
Hur som, noterade fröken Clarén att cykelsalen på Nybroplan är några rackarns grader varmare än innan jul, vilket kändes ordentligt. Jag är av naturen sjukt varmblodig vilket gör att jag inte precis är störtförtjust i varma cykelsalar och ska be dem plocka ner temperaturen 1-2 grader.
Som gäst idag på min klass hade jag en av mina närmaste och bästa vänner 12 år tillbaka, Pär. Älskar dig gubben. Han hade nyss kommit hem från Florida och semester med sin pojkvän och var sjukt solbränd. Min vinterbleka hud suckade uppgivet.
På väg hem till min boning på Kungsholmen gick vi förbi Åhlens där Röhnisch placerat en “normal” docka i skylten. Helt klart att uppmärksammas! Bravo, igen, Åhlens! Sprang också förbi Les Mills “Love doesn’t need handles”…
Vilken av dessa gör dig mest glad och träningssugen?
Imorgon ska jag unna mig lite nya Voluspa ljus… som får göra grymmaste apan sällskap.
Å vad du är bra som uppmärksammar den här kampen mot det märkliga ideal som råder hos vissa!!!
Just nu gör ALLT mig träningssugen eftersom jag inte kan träna! hahaha =) Allt väl med dig tjejen? Kramar
Ja, det är ju en klok fundering. Kram till dig!
Härligt att de använder “vanliga” kroppar till skyltdockorna!!! Mera sånt, tycker jag!
Pingback:Heja Les Mills « jessica claren