Jag har länge funderat på varför spinning, cykel i gruppträningsform som helst bara bör kallas “cykel”, är så himla ratad och rent utsagt, får många iklädda lycra att rygga baklänges.
Bakgrunden kan vara många, men en av dem ligger garanterat i hur det gick till när spinningen gjorde sitt intåg på gymmen. Man fyllde en sal med dyra cyklar och försökte applicera succén i aerobicsalen på sadeln. Vilket säger sig själv, koreografi, armhävningar och gummiband gör sig inte så bra på en cykel. Det som idag gör succé igen i och med SoulCycle och vissa försök att återuppväcka det vi gjorde i slutet av 90-talet, görs på enskilda studios i Sverige med.
Det alla som dömer ut inomhuscykling glömmer, är att det händer saker över tid, med allt. På gott och ont, i det här fallet mestadels bara positivt. Och ärligt, om man kan sitta inne vintertid på en trainer, kan man även göra det i en cykelsal. Allt handlar i slutändan om träningsupplägg och träningseffekt. Och då med andra ord hur skicklig instruktören är att bygga klasser som kan adapteras på den vitt skilda cykeldeltagaren och hur duktig cyklisten själv är på att förstå olika upplägg och värdera dem rätt.
Det finns en uppsjö fantastiskt duktiga instruktörer runt om i Sverige och absolut, en del som kan behöva vidareutbildning. Det finns också många erkänt duktiga cyklister som är kunniga upp över öronen som sitter på ledarcykeln, tex Åsa Erlandsson, Jessica Edqvist och Mattias Reck. De tre namnen är respekterade på alla håll och kanter och gör fantastiska upplägg.
Jag är lite trött på att vi nedvärderas. Det kommer mycket fint från våra salar som paketerar upplägg, upplevelse, träningsglädje, kunskap och coachning fenomenalt – som tex Jim Berg, Elin Wennman, Matthew Griffiths, Jenny Sundin, Jessica Larsson och massa andra otroliga instruktörer runt om i Sverige – skulle kunna rabbla så många namn och skickar massivs med beröm till alla dem jag inte tagit upp här med.
Jag vill säga, vakna Lycrasverige och sluta ha fördomar. Våga se förbi vad som en gång sas och vad som en gång upplevdes inne i salarna och omfamna att det finns fantastiskt mycket att hämta där inne i vinter. Visst det har sin charm med trainer, en fläkt som surrar och stirrandet in i en betongvägg, men det är också himla härligt att mixa upp det med gemenskap, tunga beats och helt enkelt bara miljöombyte – välkommen in cykelsalen, vi längtar efter er.
Hmmm…det här har jag aldrig riktigt tänkt på, de flesta som cyklar går ju på spinning och cykelklasser, kanske inte alltid året om men iallafall vintertid. :D
Jag körde en del spinning för ca 15 år sedan när jag studerade och inte kunde cykla trainer i min lägenhet. Då var det helt ok som bäst och värdelöst och bedrövligt som sämst. Däremot är det säkert på sina håll bättre i dag.
I dag är jag trainerjunkie på vintern och det finns så mycket annat än betongvägg som man kan stirra på: Netflix, Swift, Trainerroad, wattmätare osv osv. Dessutom har man med trainern samma frihet som med vanlig cykling: träningen kan starta direkt, kräver ingen schemalagd tid, kräver inga snygga träningskläder och man kan cykla i den sittposition som man sen ska träna/tävla på.
Cykel är ju bästa träningen! Jag tänker på hur många olika slags deltagare som kan vara med på samma pass och alla får ut precis det de bestämmer sig för att få ut- supertränade, överviktiga, oerfarna kroppar såväl som erfarna tränade kroppar, gamla, unga osv. Det är ju sååå roligt med en blandad grupp som alla ger sitt eget “järnet”. Kul för både instruktör och deltagare. Mer spinning åt folket! //Studio Wellness på Donsö
Håller med föregående talare. Cykelträning kan passa alla. Är så jävla roligt!!! (Ursäkta svordomen). Jag kan inte springa just nu pga ett löparknä men cykla funkar. Kan vara med på cykelpass även om jag inte kan ge allt men det ger mig ändå känslan av att jag kan träna.
Word!
Jag har (faktiskt) alltid tyckt att spinning/cykel inomhus har varit roligt.
Dock känner jag inte igen grejen med gummiband och armhävningar, så jag kanske hade turen att missa det (?)
Det är fantastiskt att cykla tillsammans under proffsig vägledning med smarta träningsupplägg och skön musik. Helt avgörande som alltid med vem som sitter på ledarcykeln och jag kan bara hålla med om att fler “ute cyklister” torde ha grym behållning av att testa cykelklasser för duktiga instruktörer! Spännande utveckling att ta del av ?✨
Pingback:Bloggsvepet - Helena Enqvist - hon som cyklar lite