Precis sådär som du är. Oavsett i vilken form du kommer i och oavsett om den ändras genom livet. Tänk om vi alla kunde känna det varje dag – att vi duger och att hela världen var utan fördomar, ideal och dieter. Att vi levde i ett samhälle där alla uppskattades exakt lika mycket i alla sammanhang, oavsett vilken form man kommer i. Tyvärr, även om jag och många andra strävar efter att försöka förändra och påverka, så är det inte så, långt ifrån faktiskt.
Det där idealet som driver så himla många till ett livslångt och olyckligt förhållande till den de borde älska mest i hela världen – dvs sig själva
.
Vi lever med ett ständigt pulserande informationsflöde som är så otroligt lättpåverkat och lättillgängligt. I flöden där det bara radas upp en filtrerad yta är det nog nu, om någon gång, så himla lätt att hamna skevt.
Jag tycker kroppen är en fantastisk sak som alltid anpassar sig till vad vi utsätter den för och inte utsätter den för. Aktivitet eller inaktivitet – så försöker den anpassa sig.
Och det tar tid, tyvärr, att ibland lära sig älska den kropp man lever med hela livet. För vissa kommer det naturligt och för vissa händer det tragiskt nog aldrig.
Vår kropp är ett arv av generationer innan oss och den finns där för dig och för din själ att bo i. Hur den än ser ut.
Vissa kroppar är bra på olika saker och det är det som är så himla fantastiskt. Det som är så sorgligt är att vi så länge i vårt sociala arv försökt likrikta mångfalden och tyvärr så himla dumdristigt påverkats av det i vår kommunikation till varann.
Jag ber och önskar och vill gärna ryta till ordentligt, ingen har rätt att någonsin värdera eller kommentera någon annans kropp. Ifrån ogenomtänkta ord kan det födas tankar som inte borde finnas.
Att ha dålig självkänsla är inte alltid något man kan se på vågen och tyvärr nog vanligare än ovanligt. Och det är så fruktansvärt sorgligt.
Visste du att den vanligaste anledningen och målsättningen till att träna och leva ”mer” hälsosamt är att man vill gå ned i vikt och påverka sitt utseende. Är inte det tragiskt? Oftast vill man dessutom inte göra det för sig själv utan tror att man där någonstans på andra sidan blir lyckligare. Vi borde all röra på oss för att det får oss att må bra.
Det är så himla lätt att påverkas till höger och vänster med allt som trycks in i vår feed och leva med och sidan om påhittade dieter som lovar guld och grönas skogar istället för att faktiskt inse att det inte finns genvägar eller att gräset är grönare på andra sidan.
Lyckan sitter aldrig på utsidan och att äta ska aldrig handla om att söka bekräftelse i att förändra för att passa in i någon mall. Att bry sig om vad man äter ska handla om att du vill ge kroppen det bästa för att orka genom livet.
Det jag vill komma till är att alla oavsett grundinställning till sig själv och livet – ibland får tankevurpor.
Vad du än drömmer om. Eller lovar dig själv att förändra, förbättra eller förädla – kom ihåg att så som du är just nu – här och nu – är den bästa versionen av dig själv, alltid. Att vara här och nu istället för där och då är det som ger dig ringar på vattnet. Och du, du är alltid OK.
Så jäkla bra inlägg, länkar detta! :) Hoppas du får en underbar helg!
Förresten, vann ju en prenumeration på Stark för länge sen, men har inte fått någon tidning?
Ryt i lite mer! <3
Men jösses jag kollar med den bums!
Pingback:Det här är så jäkla bra - länkkärlek! - Explorista
Underbara du. Jag tänkte precis underbarajessica istället för clara ;).
Tack.
Har du noen tanker om hvordan man kan elske kroppen sin når den er kronisk syk? Det er ikke så lett å være glad i den når den liksom svikter, selv om den reagerer helt naturlig på for tunge påkjenninger, og den burde jo absolutt få kjærlighet når den er sliten og syk, men synes det er kjempevanskelig!
Pingback:Bloggens bästa - A Big Heart & Soul - Jessica Clarén