Det här med att leva som man lär kan vara så otroligt enkelt och lika svårt. Jag lever och tar beslut så som jag predikar för det mesta men i vissa fal suger jag faktiskt. Som det här att ibland vara egoistisk på ett bra sätt, dvs att ta hand om min kropp och själ. Den kroppen som verkligen är min bästa vän genom livet och som ibland skickar mig signaler som jag borde lyssna på men inte liksom alltid riktigt är lyhörd för och själen som behöver kramas om ibland – av mig själv.

Jag är grym på att känna av intensiteter, hjärtslag, andetag i stort sätt exemplarisk. Jag känner för det mesta också precis vad jag behöver. Men jag har tryckt undan te x min långlöparrumpa ett bra tag och nu äntligen tagit ett beslut att en gång för alla ta tag i den, bokstavligen samt se till att vara genomgående pre-kärelksfull till min kropp. Jag har varken riktigt lust eller tid att vara skadad eller bli mer skadad. I takt med  att jag blir äldre så behöver min kropp mer omtanke.

I förra veckan bestämde jag mig att verkligen göra en förändring. Inget radikalt men saker som löser det som är problematiskt och sedan också är förebyggande – där är mina tider med PT Pernilla (Pernilla Gunnskog på SATS Spårvagnshallarna) en av de bästa investeringarna jag gjort, stötvågsbehandlingar hos Citynaprapaterna och fullkomligt lysande Anders Benktander, samt att jag hittat ett extremt guldkorn hundrameter bort från min port, ett thaimassageställe som är ordentlig duktiga.

Idag var jag där. Under en timme fick jag massage av två thailändskor samtidigt. Så extremt lyxigt och superkonstigt på en gång.

Samuraithaimassage på kungsholmsgatan – helt fantastiska.