Vi är incheckade i Zermatt. Jaime, en sådan fantastisk klippa alltså. Vad skulle jag gjort utan honom? Han har stenkoll på allt logistiskt. Han har verkligen gjort ett hästjobb i att planera precis allt. Jag får helt enkelt se till att ha galet bra ben i en hel vecka nu.

Imorse packade vi om väskorna och lämnade det vi inte behöver just nu i Verbier. Körde ned bilen och parkerade den på en reserverad parkering för oss, hoppade på bussen, efter att ha lastat in cyklar och väskor tillsammans med en hel bunke andra cyklister. Allt flyter verkligen extremt friktionsfritt. Heja bra organiserade lopp.

Eftersom det är bilförbud i Zermatt, fick vi åka tåg sista biten. Också en upplevelse när biljettkontrollanten fick lätt panik när han insåg att det skulle komma betydligt fler än enbart 10 cyklister som skulle mot Zermatt med cykel och packning.

Mötte två tokigt trevliga svenskar – Daniel och Henrik. Lycka till grabbar i veckan – tror vi kommer ses massor under veckan.

Efter incheckning på hotellet, rullade vi ned för att checka in till själva Perskindol Swiss Epic. I incheckningen får man en ny väska, där allt ska packas ned som man vill ha med sig under veckan. Väskan transporteras sedan till vårt hotellrum efterkommande dag. Väskan som vi har med oss nu, får åka direkt till målgången. Vilken service eller hur? Vi fick också en tvättpåse, vi kan alltså också få våra kläder tvättade vid ett tillfälle. Bara en sådan sak gör mig lite lycklig.

Medan jag följde tjejernas krigande på SM hemma i Sverige, blev våra cyklar kollade. Blev extra glad att det var två tjejer som kollade min och Jaimes. Får cykeln ok, får den en klisterlapp på ramen och vi får grönt ljus att starta.

Vi gjorde ett snabbt ombyte och tog ett kort men effektivt väckningspass. Rakt upp och rakt ned. Typ. Raggardusch och sedan vidare för race brief.

Nu är vi på gång. På riktigt. Känns overkligt att vi imorgon startar uppe på över 3000 möh och sedan kör 2000 höjdmeter nedför.