Det är lördagen den 12:e augusti, 2017. Klockan ringer 04.30. Jag var vaken redan 04:25. Klockan 6isch vill jag helst vara nere vid starområdet. 07:15 ska jag vara på plats i startfållan, uppvärmd och klar, och en kvart efter det, kommer starten gå, från Sälen till Mora. Cykelvasan 2017, det är dags.

Dagen innan kände jag fortfarande av febern i benen. Samma feber som sänkte mig förra helgen och stoppade mig från att ställa upp i SM. SM och Cykelvasan har varit de största målen denna säsongen och jag fick, som sagt förra helgen, ropa farväl till SM.  Jag jagade ett livstecken i benen under fredagen på uppväckningspasset. Cyklade längs grusvägarna uppe i Lindvallen ner mot Sälen. Snurrade rundor och fick en lite bättre känsla i kroppen. Men var ordentligt osäker på hur allt skulle kännas under morgondagen.

07:30 – starten går. Drygt tre timmar senare går jag i mål i Mora. Jag försöker sitta med upp i startbacken. Blir rädd att spränga mig, lite orutinerad och lite för lite insikt i vad jag har i kroppen. Så jag släpper. Erica och jag börjar samköra och kommer ikapp Janette och Fanny. Vi samkör sedan in i mål, alla fyra. Jagar och jagar för att komma ikapp de som ligger framför. Ligger konstant 2 min efter de som är närmast. Men lyckas aldrig komma ifatt och kommer in alla fyra mot mål. Vi insåg nog alla, en mil innan mål, att vi fyra skulle göra upp sinsemellan och slog av på farten där – sista milen. Avvaktande. Jag chansar och förlorar, Fanny och Janette plockar mig och jag rullar in som totalt 13:e. Hade önskat så mycket mer men är nöjd över vissa saker med loppet och mindre nöjd över andra. MEN jag hade kul – jättekul.

Jag packar med mig insikter, kvitton som jag behövt få – mer insikter och motivation att göra mera för att få ut mer av det som sitter i benen. Och ordentligt sugen på att starta om en ny säsong. Nu. Men också sugen på att göra det bästa av slutet av den här.

Kortfattat – Cykelvasan och Vasaloppet gör ett helt fantastiskt arrangemang, som vanligt – outstanding. Cykelvasan är ett av det allra största långloppen i Sverige och ett av de mest prestigefyllda. Vasaloppet som organisation gör en stor skillnad för damcykling och markerar med egen damstart, var skåpet ska stå. I år kom uppemot 70 st till start i elitledet, förra året 50 st. ALLA tävlingar som satsar på egen damstart, gör skillnad och är ett måste för att sporten och tävlande damer ska växa. Önskar och ber, att alla följer. Gör sporten jämställd och rättvis. Heja Vasaloppet. Och heja dig Jennie Steinerhag – så imponerande stark och heja alla oss som tog oss från Sälen till Mora.