Vet ni, det är snustorrt på stigarna i Hellas. Finns kanske lite lera någonstans, men knappast så den räknas. Det är torrt! Jag har ett litet testvarv mellan alla magiska stigar som alla har namn på Strava som hela alla i Stockholm verkar kunna, förutom jag. Jag liksom bara cyklar på. Kvällens pass var intervaller på teststigen.
Det finns så himla massa saker som gör mig lycklig, en sådan sak är torra stigar, klipp i benen (som saknades helt fullständigt idag) och en sådan sak som att min kompis Sara har börjat cykla MTB igen. Och gör det så sjukt bra! För några år sedan när jag blev kär i sporten gjorde hon slut med den samtidigt. Och jag trodde aldrig hon skulle bli förtjust igen – men nu är hon det, hurra! Sara ställde frågan till mig om jag var någon gång är rädd på när jag cyklar och jag var lite sen med att svara, så jag tänkte att jag skriver om det här. Jag tycker du ska kila in och läsa hennes inlägg här där Sara Borg, Helena och Elna berättar om vad som gör dem rädda på cykeln.
Jag då, är jag rädd ibland? Ja det är jag såklart. Jag tror alla kan vara det ibland. Jag är rädd att crasha illa och skada mig allvarligt. Jag bryr mig inte om småvurpor och skrapsår – men jag är rädd för att köra och tappa kontrollen så jag på allvar skadar mig. Det är nog min rädsla. Jag har gjort några ordentliga vurpor och de sätter sina spår förstås. Allra mest rädd är jag nog när jag kör landsväg bland billister. Svenska billister är värst och jag är så innerligt trött på att vi i Sverige har ett “krig” mellan billister och cyklister. Att cykla i trafiken i Sthlm är ganska ofta inte förknippat med en känsla av trygghet och respekt från medtrafikanterna, snarare mer ofta en känsla av att du tar varje tramptag med livet som insats.
En annan ska som känns lite läskig är att köra utför på serpentinvägar som nere i alperna och inte veta hur bilisterna runt omkring dig kör. Hög hastighet ned och inte kontroll på vad du ska möta bakom nästa sväng kan skapa fjärilar. I skogen så är min dagsform helt klart avgörande för hur bra tekniskt jag kör. När jag har en sämre dag så kör jag sämre såklart och tvekar mer. Att tveka gör i 9 fall av 10 att man ofta misslyckas. Så mitt bästa tips är att träna med de som är bättre och lär dig av dem för att bli tryggare själv.
