Jag kan ha en sådan obeskrivlig längtan efter frihet ibland. Inte att jag vill vara obunden. Det har inte alls med det att göra. Jag älskar mitt liv, mina vänner och mitt jobb. Det jag längtar efter är den där extra luften under vingarna och kunna fångas av vinden. Jag är duktig på att stilla den längtan. Jag känner mig ofta fri när jag cyklar och springer. Men det är lustigt att det liksom är något som drar i själen ibland. Som idag – när jag sett våren utanför fönstret. Då vill jag ut. Till naturen.
Hej, vill bara säga hur kul det är att ha hittat till din blogg!! Har varit på dina spinningklasser på SATS Hötorget o du är en såå fantastisk instruktör. Har ofta dina ord i mitt huvud när jag nu sitter ensam på min spinningcyckel här nere i Österrike (dit jag har flyttat), o tränar för att hoppa upp på min mountainbike när snön är borta, och här det aldrig är rakt utan antingen uppför eller nerför. Kommer att följa dig digitalt framöver. Tack!! Catharina