Åre briljerade den här gången. Inte med vädret, fast lite ändå. Det hör ju till att känna just “väder” när man är på plats vid Skutan. Och prognosen hade inför campet jäckat oss ordentligt. Men precis under helgen som vi intog Fjällgården och Skutan – lyckades vi tajma uppehåll precis när vi skulle vara ute på berget – om man bortser från något stänk här och var.

Vi hade lyxen att rekrytera ingen mindre än Robin Wallner till campet och delade såklart in det i en endurogrupp och trailgrupp. I trailgruppen huserade våra eminenta Anders och Matilda. Jag har haft en vision länge om att vi ska inte bara vara en community, cykelklubb, förening som man ansluter till för att komma in i cykelsporten utan också kunna erbjuda alla – oavsett nivå – en värdegrund att stå på och också känna att man utvecklas i sin cykling. Vi påbörjade en extra insatts för det i fjor och banne mig tycker jag mig se att vi lyckats komma en bra bit på väg.

Jag har funderat ett tag på vad som gör Robin så otroligt duktig på att lära ut. Det slog mig igår när jag och Jaime satt och kollade youtubefilmer igår är att vad Robin gör, som väldigt få andra gör, är att han enbart säger vad man ska göra för att göra rätt. Han visar aldrig eller påpekar aldrig fel utan opretentiöst guidar cyklisterna framför honom rätt. Odramatiskt och självklart. Men inte alls så himla enkelt egentligen. Och bara en sån sak som Robin sa: “jag är väl ett praktexempel på att inte köra med armbågarna ut och jag har klarat mig rätt bra ändå”. Cykelvärldens förståsigpåare har mycket att lära sig av Robin Wallner.

Jag växlade mellan att vara med och stötta upp i de olika grupperna och jag är STOLT över vad jag tillsammans med det här gänget (och alla de andra ledare som inte var på plats, varenda en av dem) har skapat tillsammans med She Rides. Jag har aldrig trott på att ensam är stark och är innerligt glad i själen över de eldsjälar som finns i vår förening. Jag hoppas att du känner den med – stämningen och värmen.

Åre då?

Ja, Åre befäster sin position i att vara fenomenal på utförsåkning. Och jag är fast på så otroligt många sätt i att köra utför. Det är sjukt roligt! Och det finns många otroligt fina leder utför Skutan – jag gillar Månskogen och Bräcke – två helt olika typer.

Jag hittade lite nya guldkorn med – med trailgruppen körde vi Bäverkroken som ligger på väg mot Ottsjö. Galet fin tur och tipset är såklart att köra den medströms.