Jag tror att jag minst en gång per vecka får höra att jag har stora ben. Lite från olika håll. Och det är klart, jag använder mina ben. Det är de som för mig framåt, bokstavligen, genom livet.
Varenda gång jag får höra det, så funderar jag på om jag verkligen har så där stora ben. Jag hade en period i livet när mina lår var det jag skämdes mest för på hela min kropp. Lyckligtvis så är det inte så numera. Jag älskar mina ben för vad de kan göra. Och för att de är en del av mig. Och jag har lärt mig att tycka om dem. Att helt enkelt stå stadig i dem. Rakt upp och ner.
Jag blir också lite fundersam över generaliseringar som “stora” ben. I jämförelse med vaddå? Och ibland, tyvärr, snubblar jag till i tankarna och kanske faller lite hårdare av en sådan påminnelse av vad jag brukade tycka. Ibland så går det förbi mig helt.
Ideal och normer är saker som inte går hand i hand med den formen som vi människor är stöpta i, av den anledningen att vi alla är olika. Det finns inget perfekt utseende eller en volym på lårmuskel som är den som är mest normal.
Jag tycker också att vi ska sluta uttrycka oss på ett sådant sätt som skapar värderingar om vad som är normalt och icke normalt. Det är självklart helidiotiskt att föda tankegångar som kan skapa osunda förhållningssätt till sig själv. Vem har rätt att värdera dig i en mall som är satt utefter ideal som inte är anpassade utefter att vi alla är olika och har skilda förutsättningar att anpassa oss till det vi väljer att göra genom livet.
Helt enkelt – Sluta säg till mig att jag har stora ben.
Du har starka, stolta ben!
Suck….så tröttsamt. Kan inte folk bara sluta förmedla sina åsikter om andras kroppsdelar?! Dislike!
Jag får oxå höra det ngngång varje vecka. :/ kan bara hålla med. Även att jag har en stor rumpa . Jag är skapt såhär. Kram vännen
Ja, folk tror verkligen det är ok att kommentera hur som helst. Pratade med en läkare i ett jobb-ärende där jag var inkopplad som kostrådgivare. Så säger han halvt nedlåtande: “Äter du någon kost själv? Du är ju så tunn” Men hallå!!! Jag blev sjukt provocerad och hade god lust att kommentera hans kulmage. Fick bita mig i läppen…. Och nej. Det blev inget samarbete!
Åh fy, jag som tycker att det är jobbigt att höra det “från mig själv” flera gånger i veckan, jag hade nog inte orkar höra det från andra också.. Du är stark!
Ja alltså dom där låren. De har man brottats med hela livet. Men jag är liksom väldigt stark i dom också så jag väljer hellre det än att de ska passa i alla “skinny jeans” i världen. Jag håller med, även om det kan vara i välmening ibland “vilka kraftiga lår du har” “ser starka ut”, så kan det ändå leda in en på fel tankebanor. Gamla tråkiga tankebanor.
Word! Jävla idioter, pardon my french. <3
WTF! Det var min första tanke när jag bara hunnit läsa rubriken! Vem kommer ens på tanken att uttrycka sig så om någon? Jag har också funnit en passion för cykling och får numera ofta höra om hur muskulösa ben jag har fått. Men jag tar endast det som något positivt. Tycker det är snyggt med starka ben! Keep your head up, we’re all beautiful! :)
Word! Var stolt över dina ben, de kan göra underverk. Mina ben är också stora och jag försöker säga både till mig själv och dem att de är starka och perfekta precis som de är.
Du har fantastiska ben som tar dig till mästerverk. Starka, snygga, super. Dem är en del av den underbara människan du är!
Det är så häftigt med starka kraftfulla kvinnor och män! Som använder sin kropp till max. Fortsätt att vara stolt över din vackra kraftfulla kropp. Det är både sunt, inspirerande och imponerande! :)
Håller med, vad innebär “stora”, jag säger bara det att oavsett vad folk kallar dina ben så är de grymt snygga, starka och fantastiska på att prestera. Jag skulle kalla dina ben för grymma! Och de, liksom hela du, är en stor inspiration för mig!
Underbara fina ni. Tack för er pepp. Den värmer så in i hjärtat. Tur är att jag är trygg i mig själv. Och ur att ni är så himla fantastiska. TACK.
Jag har alltid sett dig som STARK – inte “storbent”. Kan bli så trött på att folk inte bara kan sluta kommentera andras kroppar. Det är ord som kan bita sig fast om personen är skör och mottaglig.
Kram vackra, starka du <3
Inget jag fått höra nu på sistone men när jag gick i högstadiet och var i samma provhytt som en (väldigt smal) tjejkompis så utbrast hon “GUD vilka stora lår du har!” och såg helt chockad ut. Jag hade såna komplex innan och det blev inte bättre efteråt. Nu vet jag och har insett att det helt enkelt kom från all cirkusträning men då var det inte lätt att ta den kommentaren.
Kommentarer ö.h.t som sagt kan ju låtas bli om man inte känner personen väldigt väl och vet att det kan glädja och lyfta hen. Och få höra “tanig”, “utmärglad” är inte heller kul. Ingen positiv klang direkt. Bra att ryta ifrån!
Jag fick frågan av en journalist för några veckor sedan, om man får stora lår av att cykla. Och jag tittade förvånat på mina ben – hade inte tänkt på om de var stora eller små eller lagom en enda gång – jag har bedömt mina ben med termer som starka eller svaga, pigga eller trötta, och är nu sjukt irriterad över att jag fick frågan eftersom den fick mig att fundera över det helt irrelevanta i om låren är stora eller inte. SUCK.
Jag har fått höra att jag har “häst-lår”. Bara för att jag har lite muskulösare ben och att det mesta av fettet på min kropp sätter sig på lår/rumpa. Men häst-lår… Det är konstigt vad folk tror är okej att kommentera, att dom ens vågar säga något sådant som faktiskt kan såra en annan person. De vet ju inte hur den andra personen uppfattar det. Det är märkligt det där…