Igår när vi kom tillbaka in till stan från att ha varit ute på SATS nya anläggning i Danderyd, tog jag och Åsa en snabbtur bort mot slottet för att hinna se damerna gå i mål i en av VM deltävlingarna i triathlon.  Solen sken och hela Stockholm var där och hejade in Lisa Norden som överlägsen segrare i mål. När hon kom på upploppet mot mål reste sig håret på mina armar och rysningar klättrade längs ryggraden. Hon är mer än cool Lisa. Urstark, ödmjuk och en sådan härligt skön förebild.

I dag var kontrasternas dag. Jag och J “försov oss” (om man nu kan göra det på en söndag), vaknade av ett SMS från Viktor “vi kommer upp till er strax”.

Klockan var då ca 10.10. J hade ännu inte bestämt sig för om han skulle kunna ställa upp, det innebar att laget med Viktor & Kenth ännu inte var fulltaligt. Strax därefter hade vi alla samlade hos oss, inklusive Åsa & Sara. Starten skulle gå 12.20.

Efter ett snabbt resonemang vid klockan 11.00 om startreglerna så bestämde Jaime sig för att köra.

Himlen öppnade sig  samtidigt som jag, Åsa och Sara rörde oss ned för att agera hejarklack. Allt började egentligen med att vi bestämde över en kommentar på FB att våra män borde ställa upp som lag.

Våra grabbar körde in som 2:a. Sjukt bra. Vi tjejer har nu stora planer för dem nästa år.

Dag 2 av Stockholm Triathlon som också titulerar sig ITU World Triathlon Stockholm behöver arrangörerna rycka upp sitt eget engagemang och organisation. Sara beskriver det superbra här. Stockholm måste också skärpa sig med att heja på bättre. De enda som hördes vid målrakan var vi tjejer, ivrigt hejande och ganska matta efter att försökt hinna heja på alla tre killarna.