Det här med karaktär. Solen går ner klockan fyra. Mörkt klockan halv fem. Jag älskar skymningslöpning. Lite mera omständigt att köra i skogen, men det går. Kör styrkeintervaller på trainern, lättare så att få kvalité, men jag längtar ut, så klart.
Slog mig igår, att det kräver en hel del pannben att sitta där på trainern. Allting känns så mycket mer.
Ja visat kräver trainern pannben, men känslan i att genomfört passet är ju ändå lite större när man väl kliver av trainern. Jag gillar friheten man har, att det är lättillgängligt och inte behöver ta fullt så lång tid som ett pass ute.
Om jag får önska så är det att du skulle lägga upp förslag på trainerpads…
Åh, har tänkt i veckor att jag måste sluta slappa och hoppa upp på trainern men det vill sig inte. Har tappat bort mitt pannben totalt! Är i och för sig ute och kör MTB med pannlampa nästan varje kväll, det är galet kul!