Jag blir lika fascinerad av att SJ och SL årliga uppenbarelse “det blev visst vinter i år med”, som att vi varje nyår blir fullmatade med bantningstips, erbjudande på medlemskap på träningsanläggningar och ska göra helomvändningar i vår livsstil. Skiftet mellan 2010 och 2011 är absolut inget undantag.  En smått obekväm och absurd känsla infann sig idag när jag sprang mellan uppmaningar till att tappa kilon på löpsedlarna och samtidigt passerade en gravt anorektisk tjej.

Jag kan inte annat än känna mig lite lätt uppgiven över att ingen vaknar eller tar ett ansvar och påverkar de som i sin tur påverkar oss och spär på normer och framkallar osunda ideal. Hur många gånger ska vi tillåta oss själva att försöka modifiera våra kroppar för att falla in i den korrekta mallen, istället för att inse att det stämmer, att förändringen måste komma inifrån vare sig det är en förändring i kosthållning eller ödmjukhet mot sig själv. Förändringen kanske istället bör vara  ett ändrat förhållningssätt till sig själv istället för att förhålla sig till omvärlden…