Cykelvasan 2016 är över. De där 94 km mellan Sälen och Mora är körda. Det är en fantastisk apparat som växer och hanterar mängden cyklister briljant – Cykelvasan. Alltifrån funktionärer till hur smidigt allt verkligen flyter. Jag skulle kunna hylla Vasaloppet oändligt för just det, men ännu mer efter att de lyssnat, värderat och förändrat med en separat damstart med bra marginal för att vi skulle få ett helt eget race.

Så börjar med att säga TACK Vasaloppet för att ni gjorde det möjligt med en ordentlig damstart. Jag hoppas så att detta är något som består och alla damer jag hitintills pratat med är positivt inställda. Det blir rättvisare. Går lite långsammare än tidigare Cykelvasalopp förstås, när ingen kan ligga på snabba herrhjul, men vad tusan gör det när det blir rättvisare och mer fair game. Så TACK Vasaloppet.

För mig var det en lärdom rikare. Jag har 3 år på nacken, som jag tävlat på cykel. Cykelvasan 2016 var min första egentliga riktiga damtävling, då ingen herråkare kom ifatt damerna och kunde påverka utfallet. Det innebar att jag drog en massa lärdomar, gjorde nya misstag och framsteg.

Vi hade tänkt anlända till Lindvallen direkt efter Finnmarksturen, dvs redan en vecka innan race för att njuta av den klara luften och cykla i Rörbäcksnäs. Nu blev det ingen Finnmarksturen i och med att jag var lite halvhängig och landade hemma i Sverige sent ett dygn innan starten skulle gå. Åkte sedan ned till Holland igen på måndagen och landade sent i Sverige onsdagsnatt. Vilket gjorde att jag ville ha en dag hemma. Vi åkte alltså upp på fredagen.

Det är något med morgonen och kvällen innan race. Det är också något lätt omänskligt att gå upp så rysligt tidigt för att hinna med en start 07:30. Alla som känner mig vet att jag inte är så himla morgonpigg. Har otroligt svårt att äta så tidigt. Tack och lov för att Mats fixade utomordentlig uppladdningsmat i Enervithuset på fredagskvällen.

Cykelvasan 2016 var första gången vi inte rullade ned till start utan tog bilen. Vi kommer garanterat aldrig någonsin inte ta bilen igen. Så himla skönt att slippa frysa. Lite meckigt att sedan ta sig till Mora och bilen igen, men ändå hyfsat smidigt.

Väderprognosen hade lovat regn initialt och sedan ändrats. Vi hade spöregn på fredagen och  förbarmades sedan med plusgrader och solsken. Idealiskt med andra ord. Solen stod till och med så lågt när vi kom upp för startbacken att jag stundvis blev bländad.

Det gick intre riktigt som jag hoppats. Några placeringar för långt bak, kom i mål lite för pigg, borde tagit i mer i Lundbergsbackarna, sett till att vara mer taktiskt smart, gått hårdare i starten och inte sett till att bli inklämd i slutspurten. Jag har analyserat och funderat tagit fram det som var bra och det som jag gjorde sämre – det mesta av det är sådant jag kommer jobba på under vintern. Utöver det jag rabblat ovan så visade sig att det inte är en optimal uppladdning med 2 veckors resande innan start, men det är självvalt och inget jag hade valt bort såklart – jag har ju drömjobbet. Mats Slorfelts risotto kan vara det bästa att äta innan race. Sättet vi körde väckningspass på i hällregn under fredagen, var över förväntan bra.

Så – nya tag. Mer träning. Ett lopp rikare. Ungefär så. Och hörrni, grattis alla för otroliga prestationer i spåret och framförallt stort grattis till Jennie Stenerhag som tog vinsten. Så starkt och imponerande kört.

Rörbäcksnäs i fjor – 2015.