Förskräckligt tidigt i morse hade jag lovat att möta upp Sara för att köra trappintervaller. Mitt påhitt – både att ses tidigt och köra intervaller. Med andra ord fick jag skylla mig själv när jag insåg att jag inte skulle få många timmars sömn.
In i det sista hoppades jag på att Sara skulle ställa in – hon hoppades på samma sak, vilket ledde till att ingen av oss gjorde det. Vilket var fasligt roligt. Att springa på morgonen är för mig plågsamt. Att köra intervaller är om möjligt ännu mer plågsamt. Tack SARA för enorm pepp och vänskap!
Det gick ju hur bra som helst!! Grymma ni är!!
Kärlek denna härliga onsdag :-)
Åsa
Tack fina :)
Var lite “lätt” trött!