Sofie, som in between är en störtskön människa, gör idag ett galet ärligt inlägg om vad hon gillar och inte gillar på cykelklasser.
Så då undrar jag, givetvis… vad anser ni vara rumsrent och motsatsen? Vad gör en bra klass bra och en dålig klass sämre?
Jag är nyfiken, jag tror att hela cykelsverige är nyfikna. Let us know!
Nu diskuterar vi, så bidra med vad du tycker!
Åh, det är svårt med spinning, eftersom smaken verkligen är som baken. För mig är det viktigt att passet är genomtänkt och håller en röd tråd hela vägen. Jag har tröttnat på ”kläm in så mycket som möjligt på så kort tid som möjligt”-pass, där det blandas hej vilt med både intervaller, backar, loopar (heter det så?) upp och ner på cykeln och så vidare. När varje ny låt är ett nytt upplägg. Jag föredrar pass där baktanken med passet är förtydligat och när passet fyller en större funktion än att ”köra skiten ur sig” eller ”bränna fett” . När musiken inte styr, utan intentionen styr. När salen är fylld av uppmuntran och inga pekpinnar. Tjuriga instruktörer som klagar på sina deltagare går bort. Sen får det gärna brinna i benen, vara svinjobbigt och utmanande också, men det måste fylla en funktion, passet måste vara genomtänkt. Om jag går upp maxpuls nu, varför gör jag det och vad vill jag få ut av det. Typ så. Musiken spelar också in, men ett bra pass räddar ”dålig musik” tio gånger om, det är dock värre åt andra hållet.
Det är förmodligen därför jag (och resten av din fanclub ;) ) blivit så förtjust i ditt sätt att instruera, för det kändes både engagerat, genomtänkt och kärleksfullt. PLUS att du har bra musik!
:)
Åååååh Ella… tack… från hjärtat. För dina åsikter och ord.
<3
Ett bra spinningpass ska, precis som Ella säger, ha en röd tråd. en tanke bakom. Ett hopplock av inntervaller, jumps, tempo.. går bort. Instruktören måste kunna förmedla tanken med passet och gärna ge upplägget innan så att man som deltagare vet vad som förväntas och hur man ska fördela krafterna.
Jag får spel på indstruktörer som själva har felaktig teknik, som fokuserar på att man måste vara i takt med musiken (så som i inlägget) och som älkskar att ha med jumps i vareviga en låt. Jag fullkomligen avskyr jumps! Varför finns de ens med?
Skriver för övrigt under på Ellas lovord. <3.
Håller med det som skrivs ovanför!
MEN min fråga är;
Hur många instruktörer har en röd tråd i sina pass och hur många kunder är kräsna nog till att säga till om den röda tråden finns?
Spinning är en fantastiskt gruppträningsform men tiden verkar ha ”stått stilla” bland instruktörerna..nu är jag kräsen men ända ärlig..
;)
Frank
Håller med ovanstående, som instruktör vill jag att deltagarna ska känna och förstå syftet med klassen, och verkligen hitta jobbet som den röda tråden ska spegla. För mig som instruktör är det en underbar känsla när en fullsatt sal kämpar och krigar och utmanar sina egna gränser och efter klassen känner att de orkar lite mera denna gång i intervallerna jämfört med föregående vecka, här tror jag att vi har lite samma filosofi :) (utifrån din blogg) spinning är härligt, grymt oh utmanande. Hoppas fler ska upptäcka den härliga känslan som cyklingen ger, mera spinning till folket.
Jag håller med alla som säger att en röd tråd är viktigast. Min favoritinstruktör förklarar alltid innan varje pass vad vi ska köra och varför och under passet så peppar han oss alla för att vi ska klara det. Dessutom så förklarar han vad det ger för fördelar att cykla på ett visst sätt och på ett annat, förstår du vad jag menar? Det finns liksom en grundtanke bakom allt och det är inte något som är med bara för att. Sedan är det såklart asviktigt med BRA musik, men det är det till all träning tycker jag!
jag har rätt starka känslor när det gäller spinning. jag HATAR
1. när instruktören inte ger några tidsangivelser. hur länge är ”lite till”?
2. när passet inte har någon tanke. jag vill inte ha lite av allt. jag vill att det ska finnas en tanke bakom passet som är en del i ett sammanhang.
3. när man kör jumps.
4. när instruktören inte tillåter att man får stå/sitta när instruktören sitter/står. det är väl jag som är där för att träna på mina villkor?
5. schwinncyklar. bara riktigt bra instruktörer (läs: t.ex. du!) kan rädda upp en schwinncykel. jag får så jäkla ont i händerna!
6. när instruktören inte verkar vara en cyklist utan t.ex. cyklar i jazzbyxor. det blir fel. när jag går på pump vill jag ha en instruktör som har muskler, när jag går på yoga vill jag ha en instruktör som andas yogini osv. jag vill åt KÄNSLAN.
Fram tills ganska nyligen har jag tyckt att ett bra pass är med en engagerad instruktör, som lever sig in i sitt pass, har bra musik och har ”koll på läget”. Jag har inte tänkt så mycket på upplägget. Men nu när jag själv ska bli instruktör så har jag börjat se på det på ett helt annat sätt och jag håller verkligen med ovanstående. Är inte ovanstående en ganska tydlig trend också, att det har blivit en helt annan medvetenhet på passen. Cyklingen har utvecklats helt enkelt. I love it!
Först och främst instruktören, den skall vara peppande i lagom mängd inte överdrivet. Upplägget som du körde i Oslo med tävling i salen var väldigt taggande och musiken maste verkligen vara rätt sa man kan ösa pa och inte irritera sig pa latar som man inte gillar. Bättre att inte köra sönderspelade tophits/billboard later anser jag. Ciao
Pingback:Niesti « Träningsglädje
Det verkar som om de flesta här ovan har samma preferenser. Jag skriver under på vissa men inte på andra.
Det viktigaste för mig, oavsett vad jag tränar förutom möjligen dans, är att veta exakt vad som väntar, så att jag vet exakt vilken nivå jag ska lägga mig på. Det är därför jag alltid föredrar förkoreograferade klasser. Om klassen jag går på inte är förkoreograferad är det absolut centralt att instruktören är väldigt tydlig med vad som kommer att ske. ( Kontrollfreak: check ;) )
Jag KAN inte cykla ur takt, så om instruktören gör det och/eller har koreograferat så blir jag vansinnigt irriterad. ( Kontrollfreak: check ;) )
Det värsta jag vet är när man får bestämma själv. Jag vill att instruktören ska tala om för mig EXAKT vad jag ska göra, och när. Annars hade jag ju lika gärna kunna sitta på en motionscykel själv ute i gymmet. ( Kontrollfreak: check ;) )
åååh tack alla!
Som kommentar till alla kommentarer( metakommentar;) så blir man glad över medvetenheten. Ställ krav!
Soffan
Du är tuff du;) och det gillar jag:) Jag har bakgrund som idrottare( simmare, triathlet) och ett ganska genomgående drag för de som sysslat med sport är också att de är kontrollfreak( vi väljer att kalla oss för idrottare istället;) Man vill ha koll på tidsangivelser, längd på intervall, intensitet osv. Det behöver inte verkligen inte alls utesluta förekomst av struktur eller kontroll vid egna klasser- det är inget motsatsförhållande till förkoreograferat mao. Det går tom att bygga passen ännu tydligare( loopa samma sak, lika långa intervaller, osv) med en symmetri som deltagarna lätt kan komma ihåg.
Alla förkoreograferade klasser jag har gått på kan sammanfattas som fartlek- det är blandat tempo med olika intensitet och kortkort intervaller någonstans i klassen. Just intervallbiten är ofta vers/refräng baserad. Skulle man jämföra det med intervaller i löpning och cykel så är de väldigt korta( vanligare med 1,2,3,4,5min i löp och ännu längre i cykel). I det sammanhanget är jag lite skeptisk till kvaliten som ges, det är mer att ”det händer något” på passet än genomtänkt kvalitet som syftar till att förbättra medlemmarnas kondtion.
Pingback:Klassbeskrivning ”The Shack” – Oslo « jessica claren
Magnus: Haha, *litenmentuff* ;) . Jo, klart att det går att göra en egen klass hur tydlig och strukturerad som helst, det har jag aldrig tvivlat på, men det är ju fortfarande upp till varje instruktör. På RPM tex så vet jag EXAKT vad som kommer att hända, oavsett om instruktören suger eller är asgrym, och behöver därför aldrig riskera att min egen träning blir kack för att jag inte vet vilken nivå jag ska lägga mig på. Självklart kan man få denna trygghet om man hittar en bra instruktör med ett tydligt och genomtänkt upplägg som man följer varje vecka också, men enligt min erfarenhet är dessa kunniga och ambitiösa cykelinstruktörer hyfsat lätträknade tyvärr :) .
Liten, tuff och skåning- kanske den bästa kombon som finns;) Man ska givetvis, precis som du säger, välja den form man själv attraheras av, både som deltagare och som instruktör. /Mvh en något större men dock så tuff superskåning:)