Jag har brottats med en seg förkylning sedan förra tisdagen. Tyckte jag var ok i torsdags och tränade och fick ett bakslag och har fått hålla mig lugn hela helgen. Jag har inte varit sjuk på evigheter och det var väl dags nu. Men det finns inget värre än rastlösheten som tillsllut blir någon form av apati som kommer efter flera dagars sjukdom. Jag hatar den. Första dagen kan vara rätt skön – i ryggläge i soffan och seriemaraton. Men det där blir efter tag en rastlöshet som gnager och kliar i skinnet, känner ni igen er?

Idag har jag kört igång igen och håll tummarna nu.

När tankegången blir i en spiral som inte går uppåt, är det bra att stanna upp och fundera ett varv eller två.

Träning är förmodligen en naturlig del i ditt liv.  En livsviktigt komponent som gör dig och mig starkare, lyckligare och hälsosammare.

Ganska ofta, tyvärr, slås jag av att det inte är så alls, för många av oss. Att all projicering utifrån, alla ideal, alla normer och prestationsriktad mål, skapar en bild som utåt sett kan verka hälsosam och beundransvärd, men på insidan gör dig olycklig och ångestladdad. Och faktiskt inte det allra minsta hälsosam.

Att vara hälsosam handlar faktiskt inte det minsta om magrutor, kilometertider eller muskelmassa.  Eller lyckas posta de mest lyckade bilderna på Instagram. Det handlar om att vara i balans i livet. Med dig själv. Att kunna se och ta beslut om vad som gör dig lycklig och stark. På fler plan än skivstänger, handstående och muscle ups.

Jag har valt att jobba med min passion, hobby. Jag har också senare valt att ge mig på en satsning där min passion har blivit prestationsinriktad i vissa avseende. Och ibland svajar det till. Att hålla sig kvar med båda benen på jorden och med en sund balans är en ganska fin och svår utmaning. Framförallt när jag tvingas till icke planerad vila, som tex kommer med en förkylning.

Tyvärr så möter jag alldeles för många i min vardag, i mitt jobb och i min omgivning, som mår dåligt när de måste ta vilodagar. Eller när de av någon annan anledning helt enkelt måste prioritera bort träning.

Det är ok. Ok att inte träna. Oavsett om du är på hobby- eller elitnivå. Det är faktiskt så att det är extremt viktigt, av så många anledningar, att ta ett träningsuppehåll en längre tid och ha inplanerade dagar för att dina investerade träningstimmar ska kunna ge dig precis det du förmodligen strävar efter.

Jag tycker så klart att man ska röra på sig och träna. Vi är gjorda för rörelse av olika slag. Aktivitet som gör oss starka och glada från insidan, inte sådan som blir ångestladdad och ett måste för att vi står mitt i blåsvädret av alla budskap och ideal som basuneras ut i den sociala sfären. Faktiskt, följer du någon som ger dig ångest istället för inspiration med en varm känsla i magen, avfölj!

Vi har begränsad tid här på jorden. Den tiden är din. Varje sekund, minut och dag. Låt ingen eller inget som inte har någon större substans ta för stor del av den tiden. Du kommer inte vara lyckligare eller anse att du är mer perfekt, värd mer för att du tränar den dagen du kanske allra mest borde tagit en vilodag. Sanningen är den att om du är ute efter att spränga tider och prestera så är du galet fel om du inte investerar rätt i balansen mellan vilodagar och träning. Och tränar du för att du vill forma dig själv i en mall, sluta. Det finns ingen mall som gäller för alla, du måste hitta den som får dig att vilja leva om varje dag hundra gånger men som också får dig att längta till morgondagen utan pekpinnar, ångest och måsten.

Du behöver din vila. Din sömn och dina träningstimmar på kontot. Lika väl som du behöver kunna gå till spegeln på morgonen och egentligen inte tänka så mycket mer än att livet är fantastiskt. Och om du är sjuk så behöver du vilan extra mycket. Din kropp behöver bli frisk.

Vila gärna en dag extra när du är symptomfri. Tillåt dig den extra dagen för att försäkra dig om att du är frisk. Och sätt igång försiktigt igen och stegra sakta träningen igen, du har inget att förlora, snarare tvärtom. Fundera ihäller inte så mycket på vad andra gör efter sjukdom eller under. Ligg ett steg före dem och dig själv och hjälp din kropp att komma tillbaka starkare.

Ingen träning bygger upp kroppen just under träningstillfället. Du stressar ditt system och gör dig mer mottaglig för infektioner på kort sikt, precis efter träningstillfället – det är därför du bör tänka efter två tre gånger om du ens funderar på att ta dig till ett gym eller dylikt med infektion i kroppen. Du är inte bara fasligt dum mot dig själv utan också oerhört elak mot din omgivning.

Det är också ganska viktigt att påminna sig själv om att det är i vilan du adapterar till belastningen du utsattes för under träningen och ger kroppen möjligheten att bli starkare och pepprar ditt immunförsvar. Det är också därför det är dumdristigt att inte vila och ge kroppen chans till återhämtning mellan dina pass. Inte enbart för resultaten, men också för att hålla dig frisk.

Om du tränar för tidigt, innan du är frisk, stressar du kroppen ännu mer när den redan jobbar för fullt för att göra dig frisk. Där till så sätter du igång för tidigt kan du få extremt värre och mycket allvarligare och farligare symptom och sjukdomsbild.  Du kan med andra ord förlänga hela sjukdomsperioden och missa ännu fler träningsdagar. Infektionen kan också hitta ditt hjärta och ge dig, om du har otur, men för livet.

Inget kan vara så viktigt i världen att du inte kan vila lite extra, hellre det än att riskera din hälsa och få konsekvenser som kan kosta dig ditt liv.

Och du, det du tränat innan försvinner inte. Du har kvar det. Uteblivna träningstimmar och sjukdom är en del av livscykeln. Det är liksom ändå ingen ide alls att försöka träna för bättre resultat eller välmående när träningen snarare gör att du får motsatt effekt.

Och påminn dig själv du kommer bli älskad för den du är, på insidan, aldrig för den du är på utsidan.