Jag köpte en Outside Träning igår för att fördriva tiden på tåget mellan Norrköping och Stockholm. I den fanns några samlade intervjuer med kända profiler om balans mellan träning och vila. Bra sådana, väldigt bra sådana.
Jag har berört det så många gånger förut – att det finns något i vår omgivning som triggar ett beteende att träna som om vi skulle vinna OS-guld i övermorgon. Något som får många att försöka matcha träningsmängd med de som lever på sin idrott (de som har målet med att tillhöra eliten som sitt heltidsjobb med alla förutsättningar att kunna träna på heltid). Något som får oss till att höja ribban på våra prestationskrav och tyvärr i samband med allt detta glömmer bort att den viktigaste faktorn till att röra på sig är för att må bra.
När träningen förflyttas från att vara något som gör oss starkare till att istället bli fylld av laddade förväntningar från oss själva och omgivningen glömmer vi, eller nog mer blundar från det faktum, att det är i vilan det händer. För hur många försöker eftersträva att vila som elitidrottsmän? – tro mig de vilar.
Ytterst få har möjligheten att spendera dagen med benen i högläge mellan två träningspass – vi trycker istället in 8 timmars arbetsdag, dagslämning osv. Där i det hamsterhjulet gräver vi en fallgrop för vad som i början var ett lustfyllt behov av att röra på oss.
Och jag tror faktiskt, precis som Patrik Sjöberg, att väldigt många är övertränade och inte vältränade – även om samhället satt en stämpel på att synliga muskler och snabba kilometertider är lika med att vara vältränad.
Att vara vältränad är att vara stark. Inte att träna ogenomtänkt med för lite vilodagar eller så hårt att kroppen ständigt är under stress.
Att vara vältränad är per definition faktiskt också att vara lycklig. Utan måsten och yttre krav – mer än förmåga att vara stark genom vardagen och ha kroppen som ett värdefullt redskap i resan genom livet.
Och du, elitidrott är inte hälsosamt eller hållbart en hel livstid.
[insert]
[/insert]
Amen to that! Så klokt och alldeles sant!
Kram till dig Alice.
Så bra at du skriver om dette! Husker jeg leste en artikkel om forskning som var gjort ved Universitetet i Tromsø om dette med at vanlige folk skulle trene som eliteidrettere og det presset de setter på seg selv. Det var så mange som kom til legen med hjerteflimmer fordi de trente for hardt. Synes det er bra det begynner å bli oppmerksomhet rundt dette!
En ting jeg lurer på er hvordan jeg kan vite at jeg har hvilt nok? Med en kronisk stresstilstand over mange, mange år, vet jeg ikke helt hvordan det kjennes ut å ikke være stresset eller hvordan det kjennes ut å være i balanse. For meg er for mye stress normalt, så jeg vet ikke hva jeg skal navigere etter. Har du noen tanker?
Riktigt bra skrivet, kloka ord! Träningen ska matcha livet, inte stressas in i livet som ett måste.
Vissa veckor hinner man träna mycket, andra veckor inte alls. Jag har själv väldigt mycket på jobbet just nu, varför ska jag då också försöka hinna med att träna 6 dagar? Nej, då tänker jag istället att jag tränar när jag orkar och hinner utan att stressa – de där andra passen tar jag en lugnare vecka. :)
Så är det. Försöker ofta skriva om det, många glömmer det viktigaste. Ursprunget. Och det egentliga målet, om de verkligen tänker efter! Tack!! Snyggt du satte ordet på det!
Aktuellt ämne och otroligt intressant!
Tror det kan vara en kombo av yttre påverkan och inre behov. En längtan efter identitet, mening, religion/passion i vår tid som format ett “allt eller inget” förhållande till bl.a. träning hos många. För att inte nämna vår outsinliga törst efter bekräftelse som gör att vi hela tiden flyttar fram gränserna för att överträffa det vi precis åstadkommit. Den så omtalade balansen blir alltför ofta ifrånsprungen på vägen. Tänker även att många är ovana vid att ta tid för reflektion/vila. Det tar tid att lära om. Tack för grymt bra leverans av budskap! Den medvetenheten du sprider kommer med all sannolikhet förändra livet i en positiv, hållbar och medveten riktning för många. <3
Otroligt brilliant och klockrent inlägg (likaså kommentarer)
Bra sagt.
Fast jag håller inte riktig med i ordvalet. Jag tycker nog att det är stor skillnad mellan att vara övertränad och att vila för lite. Övertränad indikerar ju att du har tränat för mycket och inte att du har vilat för lite. Övertränad, på riktigt, tror jag att det är väldigt få utanför elitkretsarna som drabbas av. Är inte övertränad i själva verket en glorifierad benämning av utmattad? Klart att det låter tuffare att säga att man har tränat för mycket än att man har vilat/återhämtat sig för lite.
Hej Mattias! Övertränad är per definition att man har obalans mellan träning och återhämtning och kan mycket väl vara att man faktiskt vilar för lite. Oftast är det så. :)
Visste faktiskt inte att det fanns en sådan definition på övertränad. Kan väl tycka att den är lite märklig eftersom det är lite olika saker att träna för mycket jämfört med att vila för lite. Ofta tror jag också att personer som är dåligt tränade vill kalla sin trötthet för överträning (klassisk socialt forum-fråga: “Jag känner mig så seg nu när jag gått från att träna 2 ggr i veckan till att träna 3 ggr i veckan. Är jag övertränad?”).
Så med det i åtanke hävdar jag (med en dåres envishet) fortfarande att övertränad (ofta) är en missvisande term :)
så bra skrivet! Vackraste bloggen! ❤
TACK Olivia! ❤