I mitt flöde så poppar det bilder på handstående, intrasslade härliga och beundransvärda och oftast avklädda yogaposer.
Sjukt snygga lyft, korta shorts och uppdragna strumpor på starka och fina kroppar. Jag tycker att det är grymt och härligt.
Men jag vill också understryka i alla “åh jag vill också kunna göra så” och “gud vad inspirerande”– att en intervall där du verkligen gav allt eller höll igen så mycket som du skulle för att ligga på rätt intensitet, eller den där lugna återhämtningsrundan – är minst lika imponerande. Lika imponerande är den dagen då du ger dig en vilodag för att kroppen ska kunna tillgodose sig träningen.
Just det där coola och häftiga i varje svettdroppe är lite svårare att få hejarop till. Vilket är synd.
Underminera aldrig vad du kan göra för vad alla andra kan göra. Hjärtslag är lika mycket värt som en armbalans. Och vice versa.
[insert]
[/insert]
Riktigt bra skrivet, as always!
Pingback:Meditation, välgörenhet & Instacred - Explorista
Mycket, mycket sant!
Du fångar det så bra, som vanligt. Tack!
Tack och kramar till er!