Cykelvasan – racerapport

Jag sitter i bilen på väg hem från min första Cykelvasa, faktiskt mitt första mtb-lopp någonsin. Gårdagen börjar sjunka in. Intrycken börjar landa.

Det är sjukt egentligen, jag valde att ställa upp i Cykelvasan, 95km, med enbart 7 träningstillfällen på mtb i kroppen. Nog för att jag tränar mycket och mina lungor och hjärtan verkligen alltid ställer upp, men galet sämre förberedelser och grundträning får man leta efter.

Jag är generellt dålig på att vara nöjd. Jag vill alltid vidare och letar alltid efter nya sätt att göra om bättre. Det är en av mina största tillgångar men också kanske sämsta. Så jag sitter nu och försöker verkligen förstå vilken enorm prestation gårdagen faktiskt var.

Jag och Sofia rekade under torsdagen den första sträckningen till Smågan. Vi planerade i detalj hur vi skulle ta oss igenom den och också var vi skulle äta. I efterhand var det också den biten som gick allra allra bäst och snabbast.

När vi passerade Smågan hade vi en beräknad målgång på 3.10. Någonstans i gassande solsken och km med djup stenkross, tappade jag och Sofia varann. I en backe full av sten, hoppade två tjejer av sina cyklar för att gå och ställde sig till vänster. Alla vi som var på väg upp förbi ledet som gick, tappade rytm, fick stanna och jag fick springa upp. Jag morrade rätt bra och fräste och om ni råkar läsa så förlåt – men håll höger nästa gång.

Strax därefter i stenkrossens land i en ny backe, vinglade en man till med tuppkam på hjälmen. Han vinglade till rakt in i mig och fällde mig sidleds. Jag slog mig rätt ordentligt. Stod stilla en stund. Med en öken i munnen.

Banan var torr och badade i solsken. Stundvis var det galet varmt. Min enormt fantastiska uppladdning med dålig mage, 2-3 timmars sömn och vätskebrist spred sig ut i kroppen med en e n o r m kramp i insida lår någonstans innan eller efter Evertsberg.  Jag har aldrig i hela mitt liv känt av en sådan kramp. Smärtan var sjuk och det var verkligen på ren envishet som jag tvingade upp mina ben i snabbare kadens för att få genomsköljning. Krampen kom med jämna vågor hela vägen in i mål.

Sofia och jag återförenades och samarbetet fortsatte hela vägen in i mål. Vilket enormt grymt bra team vi var.

Vi tappade flaskor där det var stötig som fasiken men delade den vätska vi hade. Vi drog och slet i kedjor som hoppat och kilats fast mellan ramen och drevet.

Jag minns att när vi nådde Oxberg och backen från helvete, så hade vi kramp. Jag insida lår och Sofia i vaderna. Men vi satt, med hög kadens hela vägen upp till toppen.

Vid langningen i Hökberg sa Jaime och Anders – det blir bättre och lättare nu. Och så var det. Sista biten in i mål var så mycket bättre.

Jag önskar att vi hade rekat banan mer – vi hade enorm fördel av det i början. Att jag hade haft mer tid i sadeln innan och hade druckit bättre och sovit mer. Men jag är enormt nöjd och glad över ett otroligt teamwork och en enormt bra debuttid på mitt första lopp någonsin. Tid 3.49 och Placering 11 i D30, 35:e totalt med 7 träningstillfällen innan på cykeln.

 

Världens bästa tjejer, Sara, Althini & Sofia.

Den här tjejen, vilken prestation – köpt cykel i juni, in på 5 timmar!

 

14 Comments

  1. Åsa 12 augusti, 2012at11:53

    Grymt bra jobbat! Stort grattis! Blir det fler tävlingar nu?

  2. Uppochhoppa 12 augusti, 2012at12:24

    Långloppscupen nästa, de bästa får se upp för starkaste tjejen i Stockholm! Tack för grymt kul lopp! Jag håller med om att rekningen gjorde stor skillnad! Nu har vi erfarenhet att ta med oss framåt, uppåt! Värsta bästa! Jag hade verkligen enormt kul igår och du gjorde hela skillnaden! <3

  3. pilla 12 augusti, 2012at13:40

    Världsklass på din och Sofys prestation!

  4. Malin 12 augusti, 2012at13:41

    Haha, det var alltså era flaskor som agerade extra utmaning för oss som startade sent ;) grymt bra jobbat, mkt imponerad!

  5. jessica 12 augusti, 2012at13:52

    Tack alla ni söta och Malin – GRYMt bra jobbat :)

  6. Desiree 12 augusti, 2012at18:30

    Så sjukt inspirerande! Jessica hela ditt väsen är ett av de mest fantastiska. Tänker ofta på dig och hur din inspiration taggar mig till att göra det omöjliga…:-) vilken insats! Stort grattis, 3:49 är sjukt sjukt bra… Kram Dee

  7. jessica 12 augusti, 2012at18:31

    D, jag längtar efter att träffa dig och tack så himla mycket! Tusen tack och TUSEN TACK Sara.
    <3<3<3

  8. Pingback:THE RIDE OF MY LIFE-RACE REPORT CYKEL VASAN 2012! | Minialthini

  9. Elna 13 augusti, 2012at11:25

    Grym prestation – grattis till en kanonfin tid och ett bra lopp – jag är imponerad av hur starka ni var! Snyggt jobbat!

  10. jessica 13 augusti, 2012at11:26

    Tusen tack Elna! <3 Du är ju helt sjukt GRYM!

  11. Helena Enqvist 13 augusti, 2012at19:49

    Stort grattis ännu en gång! Det ni gjorde var ju helt grymt, ruggigt snabba. Roligt att träffa på er i målfållan:)

    Tycker helt klart att du ska köra långlopp till sommaren, du kommer att vara hur bra som helst där! Det kommer att bli svettigt;)

  12. jessica 13 augusti, 2012at20:37

    Helena – detsamma, du är så inspirerande! Så himla kul att få säga hej! Tack för peppen – kommer aldrig ha en chans mot dig, men jag är riktigt sugen att köra. Massa kramar!

  13. Pingback:Vinn startplats till Cykelvasan 2014 | jessica claren

Leave A Comment

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *