Imorse åkte jag o J till Schweiz. Till samma magiska natur, mäktig, pampig och respektingivande natur som i fjor gjorde att vi längtat tillbaka – fast jag trillade och landade på ansiktet där under andra etappen av Swiss Epic.

Nu är vi här – med väskor som klarade sig igenom på håret. Vi fick packa om cykelväskan, som man förresten enbart få lov att ha en cykel i – inget annat. För vem skulle någonsin komma på att utnyttja allt tomrum i den.

Nu är vi här i 32 ° värme och väntar på resten av She Rides.